Senj

Med lite vemod lämnade vi Malinska och den fina ställplatsen. Vi körde längre söderut på ö Krk för att kolla en färjetur till ön Cres där vi hade fått ett tips på en fin camping. Att åka färja dit kostade 38 euro och sedan måste man åka tillbaka för ytterligare 38 euro. Det hade varit ok om vi skulle tänka oss att stanna där en vecka, men för en natt eller två är det för dyrt. Så vi körde tillbaka till bron som går till fastlandet från Krk och sedan söderut längs kusten på fastlandet. En jättevacker väg  med små fina byar. 

Vi stannade för att handla på ett ställe och fortsatte till Senj där vi bestämde oss för att stanna. En fin ställplats alldeles vid havet och det blev lagom med en lunchfika.

Vi hade en härlig eftermiddag med flera bad, tupplur och läsning. Vi har det så bra!

Här kommer jag!

En promenad när det blivit lite svalare till stan. En lite risig stad, men charmig på något sätt. 

En god middag med kyckling, orientaliska grönsaker och ris medan solen gick ner. Kroatien har god öl och jag köpte några idag som vi provsmakade. Även om jag råkat köpa mörk öl så var den god. 

Det är mörkt redan vid halv sjutiden och det blir att vi lägger oss ganska tidigt. Det är som när vi seglade i Medelhavet och Brasilien/Karibien. 

Imorgon fortsätter vi en bit till söderut.

Malinska på Krk

Vilken underbar känsla att ha nått målet och värmen, havet och solen! Vi har kört 159 mil hemifrån och hit, det är ju inte så långt egentligen. Vi njöt så imorse med långfrukost och wifi också en stund med sista morgonkaffet i stolarna i solen. Det är en mysig gård vi står på, imorse var vi 6 bilar, men 2 körde vidare under dagen.

Här står vi och i huset bor de som driver campen.

Här är grinden och infarten.

Precis utanför står Harald när vi ska gå ner till havet.

Detta är andra sidan på huset fast fotot är taget ikväll.

Vi startade annars dagen med att gå ner till havet för att bada, så vi har längtat efter det.

Bara gatan ner så kom vi till det bland de klaraste vatten vi varit med om och det är så vackert.

Hit ut gick vi för att bada. 

Vi vågade inte ta några solstolar eftersom de kostar pengar och vi hade ännu inte tagit ut kuna som är de kroatiska pengarna. Det gick bra att sitta på kajen också. Det mest trista är nog att vi glömt våra cyklop och simfötter hemma. Jag var övertygad om att Harald packat in dom i det bakre förrådet i bilen, men det hade han inte.

Efter två bad gick vi tillbaka till bilen med badkläderna och fick användning för vårt torkställ. Vi gick vidare ner till byns centrum för att ta ut pengar. Det är så gulligt och fint här, har jag nog skrivit många gånger nu, men vi gillar det verkligen.

En liten hamn.

På kvällen tyckte vi att det var läge för en utemiddag för att fira att vi är i Kroatien. Jag har läst att de ska ha goda pizzor och det var vi sugna på.

Pizzorna var precis så goda som utlovats.

Också är det traditionen i Medelhavet som vi varit med om så många gånger, att restaurangen bjuder på en liten stark dricka som avslutning. Här är det visst grappa, god när den första chocken lagt sig.

En skön kvällspromenad tillbaka hem.

Imorgon kör vi vidare så får vi se hur det blir med wifi på nästa ställe.

Kroatien

Vi är framme i Kroatien och det blir ett långt inlägg nu eftersom jag inte haft tillgång till wifi under hela färden.

Vilken kringelekrokväg att köra på färjan i Trelleborg på söndagsmorgonen, hit och dit och upp och ner, men vi kom på och kunde pusta ut. 

Färjan tog 6 timmar innan vi var av igen. Lite tråkigt var det, vi hade iallafall tagit med oss kartor och böcker och köpte en fika. 

Roligare fika har vi ju haft, men fick lite mat i magen iallafall.

Angöringen till Rostock var fin och då hade vi lite att titta på. 

Att köra av färjan gick lätt, ingen passkontroll, det var bara att köra av och fortsätta ut på motorvägen. Vi körde och körde, ingen rolig väg alls, men det är ju för att vi valde att köra motorväg istället för småvägar. Det känns liksom som att det inte är Tyskland vi vill se just nu. Harald hade siktet inställt på Leipzig, jag var lite orolig för att det blev mörkt och att vi inte skulle hitta någonstans att stå. Vi hade inte lagt in någon ställplats på paddan så när det verkligen blev mörkt fick vi stanna på en parkering och lägga in en ställplats mitt inne i Leipzig. I efterhand kanske ett felval, men vi skulle ju bara sova vid denna tiden. Vi fick till slut köra av på en kolmörk grusad gata ner mot en kanal och vi fattade ingenting. Vi kunde urskilja en byggnad med en lekplats och där fanns lite folk som höll på att köra därifrån. Jag hoppade ut och frågade, det var fullständigt kolmörkt och jag hade en ficklampa med mig. Jodå vi kunde köra in där bakom, där stod nog redan några husbilar. Vi bara ställde oss och pustade ut, drog för allt i bilen, tog lite att äta och sedan var det bädden som kallade.

På morgonen kollade jag omgivningen och det var inte så muntert i ljust skick heller. En fin liten kanal dock som gick precis bredvid. Å andra sidan var det gratis, automaten var sönder. 

Det var denna grusvägen och in till vänster som vi fick köra i kolmörker. Det jag trodde var lekplats var en båtsportanläggning med sand och en massa annat.

Det lilla vi såg av Leipzig så vi från bilen när vi körde därifrån.

Vi körde iväg igen ut på motorvägen, något trist, men snart började landskapet ändra sig lite, det blev mer kuperat och vackert. Det vi såg mest var vindsnurror och solpaneler på stora ängar.

Vi hade bestämt oss för en stad Regensburg och efter att ha kollat en ställplats blev det en campingplats. Lyckan var stor när det visade sig att det fanns wifi och dessutom fick vi en fin plats och kunde sitta och njuta en stund i solen. Vi träffade ett svenskt par som var på väg hem och vi blev inbjudna till dom på en drink och pratstund, trevligt. 

Vi tog en promenad längs med Donau som flyter genom staden, det var mycket för det som vi stannade här. En väldigt vacker kväll och vi kunde sitta ute och äta. Sedan tog lyckan slut när wifi ändå inte fungerade samtidigt som det kostade lite över 30 euro att stå på platsen. I vår bok stod det 14 euro, men då tar dom också 9 euro/person. Vi lär oss hela tiden nya saker.

Denna kvällens kulinariska måltid, fast korven är Per i Viken!

Nästa dag körde vi till Berchtesgaden precis vid gränsen till Österrike. Harald ville se Hitlers Örnnäste som idag är ett museum och det skulle ligga där någonstans. Nu kom vi ner till Alperna på riktigt och efter en lång och seg bilkö som mestadels stod stilla i ca 2 mil var vi framme i Salzburg och kunde köra av motorvägen. Istället blev det mina hatade vägar, små krokiga med stup, men vi hittade ställplatsen som ligger på en höjd av 800 m. En jättefin utsikt och vi kunde sitta och njuta av solen. Det stod klart att något Örnnäste blev det inte denna dag, vi är irriterade på oss själva att vi inte köpt en reseguide över Tyskland. 

Servicehuset på ställplatsen.

Jag tog en promenad ner mot byn igen och tittade på husen medan jag fick lite motion. Husbilsfolket känns igen på den stela och stapplade gången, vi sitter för länge i bilen och åker och sedan är det svårt att komma igång. Vi skrattar en hel del när vi känner igen det. 

Jag gjorde middag, innan vi lämnar Tyskland skulle vi äta Haralds favorit Fläskschnitzel med potatis, bearnaessås och grönsaker på burk. Det var ganska gott och vi hann precis äta ute innan solen gick ner bakom bergen. Då blir det ganska fort kallt så det är än så länge inte särskilt skönt ute på kvällarna.

Vi gav oss iväg ganska tidigt på morgonen för att åka en liten bit bort, till Obersalzberg för att åka vidare med buss för att se Hitlers Örnnäste i Kehlstein 1837 m över havet. Vi var väldigt glada över att vara tidiga när vi sedan såg vilka busslaster av människor som kördes upp. Det var klart och fint väder och det var vi också glada för. Det var en fantastisk utsikt fast vägen upp var inte särskilt rolig.

Väl uppe kunde jag mer njuta av utsikten och att se denna anläggning som Hitler fick av partiet i 50-årsgåva 1938. Jag tycker mest det är obehagligt på något sätt och ändå tillhör ju det vår europeiska historia. 

Här är ingången.

En lång promenad i en tunnel fram till hissen som skulle ta oss ytterligare 124 m upp.

Hissen var i polerad mässing och här är vi (vi och en massa kineser) speglade i taket.

Därnere fanns en sjö under dimman.

Själva örnnästet uppe på toppen.

Vi körde så småningom vidare på fina vägar med enorma vyer, massor av tunnlar och många avgifter. Vi körde genom Österrike ner och igenom hela Slovenien och kom fram till Kroatien. När vi äntligen kom ner till havet kändes det så enormt härligt, tänk att det betyder så mycket. Jag kan tycka att bergen är fina, men ingenting går upp mot havet och ljuset som blir. 

Vi åkte vidare en bit till, nu var vi rätt trötta och hade svårt att hitta någonstans att stå. Men, plötsligt dök en ställplats upp som jag tittat ut och där fick vi plats. En liten privatägd ställplats som verkar så trivsam och gullig. Vilken känsla att vara framme! 

Vi åt middag, idag firade jag med matjessill och en nubbe medan Harald fick fläskschnitzel för andra dagen och en nubbe! Det bästa är också att vi har wifi, efter avsaknaden av detta hela vägen är det inga som helst problem i Kroatien. Nu ska vi ha det skönt och njuta! Hoppas ni orkade med hela detta inlägget, imorgon kommer lite mer om stället här, Malinska på Krk.