Sörreisa

Igår vaknade vi på campingen i Bardu som vi hamnade på. Vädret börjar bli bättre, varmare och lite blå himmel. Vi tog det lugnt, städade lite, duschade och fixade. En lustig camping, drivs av människor med Thailändskt påbrå och allt var liksom lite blandat där. Ganska öde också faktiskt, men det är nog så att det inte är högsäsong nu.

Lustig sak, hur ska men få in en boks här? Eller det är kanske något annat?

Ganska ensamma.

En slurk morgonkaffe i solen.

Vi körde sedan mot Sörreisa där Haralds släktingar bor. Det är hans farmor, Amalie Angells barndomstrakt och han har alltid undrat hur det ser ut där. De var många syskon och flera av dom har stannat i trakten och därför finns det många Angell här. Harald har fått kontakt med en, Kent och det är honom vi ska besöka.

Det är mycket vägarbete här överallt och samtidigt ska trafiken gå. Här fick vi vänta ca 20 minuter och fick sedan eskort.

Här framme någonstans bor dom.

Vi letade, men körde lite för långt och fick köra genom en riktigt gammal tunnel två gånger. Den ska stängas senare i sommar för att byggas om, det säger allt. Första gången blev jag helt förskräckt, andra gången gick bättre, då fick vi också ett möte och vi kunde precis mötas så smal är den. Kent kom och mötte oss så vi fick eskort till hans föräldrahem, vars hus ligger på samma tomt som farmors barndomshem. Där fick vi stå med vår bil, föräldrarna var själva ute med bobil och på väg till Polen så dom fick vi inte träffa. Kent och hans familj bor i ett annat hus ovanför.

Det lilla hålet och det var långt, dålig belysning, smalt och dåligt vägunderlag.

Framme och här får vi stå och fick dessutom el. Vi fick komma in i huset för att se lite foto och annat.

Haralds farmors föräldrar, Ingebrigt och Severine Angell

Vi blev bjudna på mat, hemmagjord pizza med tillbehör och fick träffa även Kents familj, Sunniva och barnen Thea, Noah och Odin. Det var så roligt och en aning svårt att få grepp om alla släktingar. 

Noah och Odin, 2 och 4 år

Thea, 13 år (tror jag), tyvärr blev fotot lite suddigt.

Efter att vi ätit och pratat en massa körde Kent oss ut på en tur. Först besökte vi hans fiskebåt som låg i en liten hamn här i Sörreisa för tillfället, annars ligger den på ön Senj. Jätteroligt att gå ombord på en riktig fiskebåt. Familjen har tidigare haft stora fiskefartyg, men de är sålda och nu har dom mindre båtar och en pågående som byggs i Polen och skall levereras inför vinterns fiske. Spännande att höra. 

Vi fortsatte till kyrkogården där vi fick se många av de äldres gravar, dock inte farmors föräldrars eftersom de inte vet var deras grav finns. En jättefin kyrkogård är det, ligger helt i naturen. 

Vi körde vidare upp till ett ställe där Kents mor har en hytte och där Kent och Sunniva skall bygga en egen hytte. Vägen dit håller på att anläggas och själva hytten skall stå klar i vinter. 

Kents mors hytte.

Här ovanför skall deras nya hytte ligga.

Tillbaka och fick jättegod kaka, en slags cheesecake mmm. Då kom även en äldre släkting Axel dit och vi satt och pratade länge. 

Det är så lustigt att se för det finns så många gemensamma drag, generna går verkligen igen.

Plötsligt var det nästan midnatt och vi gick ner till bilen för att lägga oss. Solen sken inatt från en molnfri himmel och det var så ljust. 

Huset från sjösidan.

Tusen tack för gästfriheten och för en så trevlig kväll på alla sätt!

Bardu

Ingen vet var Bardu ligger, inte vi heller, men vi är ca 17 mil söder om Tromsö.

Det gick hur bra somhelst att sova på parkeringen i Tromsö, vi vaknade tidigt så vi kunde lägga på pengar i automaten och det blev en snabb frukost. 

Vi ville komma ut och se en del av staden, det finns väldigt mycket, många muséer, konst och annat. Vi gick först till turistinformationen för att fråga om ställplatser och annat. Hon bekräftade att det inte finns några möjligheter att stå med bobil i Tromsö, men att dom diskuterade med kommunen om detta. 

Vi promenerade sedan omkring i denna fantastiskt vackra stad. Jag har ju jagat trähusbebyggelse och idag fick jag verkligen se massor av fina trähus. Det fanns massor att se av olika slag, mycket konst som jag tycker om att titta på. Jag skulle gärna återvända hit och blir ju också nyfiken på hur det ser ut här på vintern.

Tjejen på turistinformationen tipsade oss om fjällbanan så när vi var nöjda i stan åkte vi dit. Vi åkte upp och fick se stan uppifrån. Själva centrum av staden ligger på en ö och det blev tydligt när vi såg det så här. Vädret var finare idag och vi kunde njuta av lite sol varvat med regnskurar.

Jag är så stolt över mig själv, nu åker jag linbana utan några som helst problem. Det är ju på tiden!

Under eftermiddagen körde vi vidare och nu började jakten på någonstans att stå. Imorgon ska vi hälsa på Haralds släktingar och vi ville inte flytta oss för långt därifrån. Vi körde på fortsatta vackra vägar med höga fjäll omkring oss och först åkte vi till en camping som var stängd, senare följde vi en skyltning med husbilsplats och kom ner till en liten camping. Jodå, det fanns två fina platser att välja på, men betalkort tog dom inte, Swish kanske? Nej, det visst hon nog inte ens. Bara kontanter gäller och det hade vi inte. Nu står det idiot på två pannor här, varför kör vi omkring utan kontanter? 

Vi fick köra vidare och nu hittade vi ingenting, stämningen som varit på topp idag blev lite mer dämpad haha! Vi har heller inte skaffat oss något bra med ställplatser och campingar i Norge, vi tror alltid att det ska ordna sig. Vi har en app i telefonen, men den är ju inte komplett, vi såg dock en camping där som egentligen var lite för långt borta, men vi hade inget val eftersom vi gärna ville ha en dusch och tömningsmöjlighet. När vi kom till den campingen tog dom också bara kontanter, dom hade visserligen en kortläsare, men bara norska kort fungerade, jag fick nästan hjärnblödning! Men, vi kunde köra in till centrum i en liten by nära, där fanns en bankomat på COOP, jag tog ut lite mer norska pengar så vi har till fler gånger vid behov. Till slut kunde vi ställa oss, koppla elen och pusta ut så nu njuter vi.