Dit vindarna bär

Dit vindarna bär är ett talesätt som vi till slut bestämde oss för. Säg inte att vi inte kan ändra våra planer, för det kan alltså till och med jag. Jaja, en aning jobbigt är det. Vi bestämde oss inte förrän efter frukosten huruvida vi överhuvudtaget skulle fortsätta och vart isåfall. Vädret var fortfarande dåligt, så jäkla kallt och ganska mycket vind och därför ville vi helst segla med vinden. Vi går till Höllviken tänkte vi och gick iväg.

Vi lämnar Limhamn och Micke och Ann-Marie

Också är Öresundsbron passerad

Höllviken och infarten till Falsterbokanalen och där hade vi tänkt ligga. Det blåste mycket och när vi skulle lägga till vid flytbryggorna blev det besvärligt trots de nya fina tamparna. Första gången hann jag inte ens kasta tampen för att försöka fånga polaren, andra gången misslyckades jag, tredje gången lite bättre men nej, fjärde gången lyckades jag. Under denna tiden fick Harald vända båten och köra fram igen och han var irriterad. Sedan ryckte det och slet och jag inte att få båten lugn eftersom det blåste rakt in. Samtidigt som vi höll på med detta blev det broöppning och vi fick bestämma oss snabbt för att skita i detta och fortsätta. Så blev det och när vi väl gått genom broöppningen är det ingen återvändo.

Limhamn - Ystad, 46,4 distans, 9 timmar

Tack och lov att vi hade vinden med oss, vi frös så in i helsike, det var bara stunder då solen tittade fram i små molnöppningar som det var hyfsat skönt. Mycket snack om vad vi håller på med och vad vi ska göra sedan. 

Vacker Skånekust

Det blev drygt innan vi kom fram och som kronan på verket fick jag bommen i huvudet när jag skulle sätta fendrar. Då är inte gråten långt borta, men det gick bra. Klockan var halv åtta på kvällen och det blev en sen middag, skönt att vi hade mycket köttfärssås från igår och kunde bara värma. Imorgon stannar vi här och tittar på stan.