Väntan fortsätter i Nivå

Det känns lite som att vara tillbaka i Tyskland för två år sedan när vi låg 13 dygn och väntade på att vattnet skulle sjunka. Nu väntar vi på mekanikern till motorn och det är lika trist. Att ligga inblåst några dygn är lättare att stå ut med, då är vi liksom glada för att slippa gå ut, men här finns inga som helst förmildrande omständigheter. Jag känner att någon slags galenskap är på väg att spricka ut genom alla porer och håligheter.
Under lördagen blev vi alltså bogserade till en annan plats och får ligga vid utrustningsbryggan. Det är en bra plats såtillvida att vi har en del att titta på, nära till toalettanläggningen och vi ligger längs med kajen vilket gör det lättare för mig med mitt onda knä att kliva av och på. Det hjälper dock inte ett dugg mot den där gnagande irritationskänslan i bröstet. Harald som är godmodigheten själv har ingen som helst förståelse med mig. 

Mekanikern hörde inte av sig på hela dagen, vilket väl inte var någon överraskning egentligen, jag fattar bara inte varför han säger att han ska komma. Vädret blev sämre igen, kallt, regnet kom och det var inte annat att göra än att sitta nere i båten. Jag läste ut ytterligare en bok, tack och lov en sådan som var svår att lägga från sig.

Den här är en relationsbok som man kan drömma sig bort i och samtidigt förundras över hur vi beter oss bl a när det gäller kärlek och relationer. En sån där skön bok att ha i solstolen.

Igår söndag var det ju inte att vänta någon mekaniker så vi bestämde oss för att försöka göra något tillsammans. Vi cyklade till järnvägsstationen och tog tåget till Bakken. Bakken är ett stort och gammalt nöjestivoli som ligger helt underbart i en vacker bokskog. 

Järnvägsstationen i Klampenborg.

Vi var där senast tillsammans med barnen 1984 tror jag och jag var där själv några år senare med mitt jobb. Det var alltså att återuppleva gamla minnen. Jag var också där några gånger som barn, jag minns iallafall att vi fick stå och titta på far när han åkte Berg och dalbanan medan vi fick hålla hans keps. Vi njöt av bokskogen medan stojet i tivoliområdet inte kändes så kul, vi har nog vuxit ifrån detta konstaterade vi. 

Vi åkte iallafall Berg och dalbanan som egentligen heter  Rutschebanen  och det var precis lika härligt kittlande som jag minns det. 

Den invigdes 1932 och jag tror den ser exakt ut likadan nu, förhoppningsvis med reparationer genom åren.

Vi var nöjda med det och gick för att äta något bland alla restauranger och ”vattenhål”. Det blev en dansk Frukostbuffé som var sådär, men vi blev mätta och roligt att sitta och titta på alla människor. 

Det fina vi fick med oss tillbaka var att de byggt upp en ny upplevelsemiljö med gamla interiörer från TVserien Matador, Korsbeck heter den och består av många hus med butiker och inredningar från 20-talet. 

Harald vid en National kassaregister som hans morfar en gång i tiden hade agenturen för och sålde sedan till USA (tror att det var så ungefär)

Jag fick jätteont i mitt knä och hade riktigt svårt att ta mig tillbaka till båten igen. Det har ju bara gått drygt 1,5 månad så jag får väl bara bita ihop och det går ju lite upp och ner, jag får vara glad för att jag kan cykla.

Tillbaka i båten blev det bara att stänga luckorna för kylan och tillbringa kvällen i kajutan.

En layout till på lager att visa, denna är till ARTastics månadstävling, en bild med tillägg att inspireras av trä och fåglar, http://artasticchallengeblog.blogspot.se/2015/06/our-june-mid-month-reveal.html

En väldigt fin bild som jag nog inte har varit rättvis mot ser jag nu. Men såhär blev min layout iallafall

Jag blev inspirerad av färgerna och fåglarna, använde ett bakgrundspapper som en björkstam, några andra mönsterpapper och lite akvarellfärg på det. Ett tjockt papp som jag tryckt ut dekorationer från så att det blev rundlar och några fågelbrads. Foto på mina barnbarnsbarn Alva och Alice från i våras i Krapperups slottspark. Bron som de står på har deras gamlafarfar gjort (mitt ex).

Harald ringde mekanikern strax efter 10 för att inte vara för jobbig och då sa personen att han skulle säga till honom. När jag cyklade iväg en dryg halvtimme senare hade inget hänt så det ska bli spännande att komma tillbaka.