Skallkroken

När vi kom ner till båten i måndagskväll var våra långseglarvänner kvar, dom tyckte inte heller det var njutbart seglarväder och vi fick en pratstund till i vår sittbrunn. Dom var ute mycket längre än vi och vi pratade bl a om alla dessa gubbar/original som var ute och seglade förr i gamla nedgångna båtar och helt utan pengar, vilka historier och vilka livsöden! Detta förekommer inte alls i samma utsträckning längre, nu är det stora flotta båtar med dubbla utrustningar och till större delen välbärgade människor. Det har blivit lite för ordentligt och lite trist tycker jag.

Igårmorse kom vi då iväg igen.
Höganäs - Skallkroken, 35 distans, 7 timmar
I hamnen såg det ut som att vi skulle få motvind, men så blev det inte. Vi fick en helt underbar segling norrut och det kändes så skönt och så bra. Vi tyckte det var lika bra att gå direkt till Skallkroken eftersom väderläget är så osäkert, vi har aldrig varit i den hamnen förut, man får gå in via enslinjer eftersom det är mycket sten runtomkring. En gullig liten hamn visade det sig, inte mycket att titta på mer än en fin natur och det är inte fy skam. Anledningen till att vi gick hit är att det ligger närmast bröllopsfesten på lördag, den ska vara i Fjelldalens gård och att Hannas familj har sommarhus i Haverdal som är närmaste ort här.

Hallands Väderö

Skallkrokens lilla hamn

Här ligger vi fint, trodde vi iallafall

En stund efter att vi lagt till fick vi besök av familjen, barnbarnet Jonathan, hans blivande fru Hanna och barnen Alva och Alice. Vi gick först för att fiska krabbor och vi lyckades få några som tur var. Fika och bus i båten, det var fullt ös kan man säga. Hannas pappa kom sedan med en bil till oss, vad snällt av dom, nu kan vi se oss omkring lite mera. Efter trevliga timmar åt vi en sen middag och beskådade solnedgången.

Alice lilla hand i gamlafarmors stora labb.

Lite knästatus, den värsta smärtan i själva knäet har försvunnit nu och det är skönt för jag kan gå kortare sträckor utan plågor. Däremot har jag en väldig värk i hela benet från och till värst på nätterna och när jag sitter, benet känns lite som en stolpe jag släpar runt med. Konstigt är det.
Natten blev inte rolig, vi tyckte vi hade tagit en fin plats med förtöjning långsides, men på natten tilltog vinden och det blev oroligt. Senare på kvällen blev vi också av med elen, ingen värme och Harald kan inte använda sin snarkmaskin. Vi är ju utan el när vi ligger på svaj, men då är vi liksom förberedda för det och betalar dessutom inte hamnavgift. Jag satt uppe och läste flera timmar under natten och slumrade bara till och från. Tidigt på morgonen bytte vi plats längre in i hamnen där det var lite lugnare. Vi har blivit bekväma inget snack om den saken. ”Husbil, vad säger du om det?”, den kommentaren kommer ofta nuförtiden, haha!