Gullmarsfjorden

Igår körde vi söder- och västerut igen och hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen. Harald tyckte vi skulle köra av mot Skredsvik nere vid änden av Gullmarsfjorden där han låg en del när han låg i lumpen. 

Äntligen ner mot kusten igen.

Just där kunde vi inte stanna, är nog fortfarande militärområde så vi fortsatte en bit till och stannade på en parkeringsficka vid ett naturreservat. Såg ju bra ut tyckte vi och jag lagade middag, Pytt i Panna på rester vi hade. Vi gick ut för att promenera, men det var privat väg mot ett säteri Gullmarsgården så vi gick längs en liten hamn där det tog ett abrupt slut med trasiga bryggor. Jag försökte klättra upp mot en topp som var väldigt brant, kom upp, men inte ner utan fick kasa på rumpan och där försvann de byxorna från mitt skrala sortiment. 

Det är vackert där inne i fjordlandskapet.

Dagens ord.......

Lite skrangligt och till slut var det stopp.

Där borta står Bosse.

Nere en bit men lite kvar haha!

Det kändes lite tråkigt så vi körde vidare och hamnade på en ställplats i Kolvik lite längre västerut. Totalt öde och trist ställe, men fick duga för natten.

Jo minsann, en människa!

Och en till!

Utedass fick duga.

En vacker solnedgång från Bosse.