Det blir bättre

Jag tycker det verkar som om att den värsta smärtan håller på att gå tillbaka. Visserligen tar jag fortfarande 8 citodon/dygn, men jag kan dra ut på tiden lite och är mer smärtfri under dagen. Inatt behövde jag bara sitta uppe en timme vid ett tillfälle. Kanske det helt enkelt är något som läker sig själv. Som ni vet är tålamod inte min starka sida iallafall när det gäller mig själv. Imorse körde vi igång med att packa ner i Boris. Vi upptäcker en massa saker vi behöver så det får nog bli en shoppingtur snart, när jag känner jag kan. Jag bäddade sängarna och Harald höll på med att försöka få på extraklädseln på stolarna. Det var klurigt, men gick till slut.

Överdragsklädseln på plats.

Underbart med ett större kylskåp och en liten frys.

Jag cyklade iväg till Höganäs museum där vi skulle hänga våra bilder inför vernissagen på lördag. Det var trevligt att träffa alla och det är massor av fina foton. Utställningen är ju ända till 30 december så det finns gott om tid att titta om ni är intresserade.

Hemkommen fick vi besök av barnbarnsbarnen Alva, Alice och Edith med mamma Hanna. De hade köpt goda kakor till fika. Så mysigt att träffa dom.

Alltså denna sötunge....

Alva och Alice var på toppenhumör idag, dom är så härliga.

Det har varit en rolig och skön dag och jag är så glad över att jag iallafall har lite mindre ont.