Kämpar på

Efter ytterligare en förfärlig natt, max 3 timmars sömn, så fick jag e-post från sjukgymnasten att han kunde ta emot mig under förmiddagen. Jag hade skrivit till honom under gårdagen och imorse var jag helt desperat och bara grät. Harald körde mig dit för nu orkade jag inte ens gå, jag är så illamående också. Han är så duktig och trevlig, sjukgymnasten och jag har fullt förtroende för honom. Han gjorde nya tester på mig och det mesta tyder på att det är de djupa muskelfästena i höften. Jag bölade hos honom också. Jag har alltid betraktat mig som smärttålig och har flera gånger också fått hört det. Därför har jag så svårt att acceptera det och tycker bara jag är gnällig. Nu tyckte han ändå att jag skulle gå till en läkare på vårdcentralen för att se om jag kunde få någon hjälp där. Han skrev vad han hade kommit fram till och jag sa att de skulle läsa det.

Hemma igen gjorde Harald middag, han tar hand om det mesta just nu, så glad för det.

Idag blev det potatis i fryern, helstekt fläskfilé,  pepparsås också Haralds "grönsaker". Ett tecken på att han gjort maten. Jättegott var det, jag hade inte kunnat äta något tidigare så det var extra gott.

Så var det dags för läkarbesöket som är på en annan vårdcentral, den närmast oss. Efter att jag fått vänta en rätt lång stund först i väntrummet och sedan i behandlingsrummet. In kommer så småningom en läkare och placerar sig framför mig och undrar hur det är? Jag frågade om han läst sjukgymnastens utlåtande och nej, det hade han inte. Nähä, då började jag den långa berättelsen om mitt ben. Han verkade sådär måttligt intresserad och till slut sa han "Jaha, men idag är du här för att ta det årliga blodtrycket". Nej sa jag, Jo sa han och så flöt det fram och tillbaka ett bra tag. Till slut sa jag bestämt att jag aldrig går och kollar mitt blodtryck och då blev han lite förvirrad och kollade sina papper. "Oj, jag är hos fel patient" Ut genom dörren och där vände han sig till mig, "det kommer snart en annan doktor så får du berätta hela historien en gång till"! Alltså jag bröt nästan ihop. Jag fick vänta ytterligare en lång stund och började nästan tro att jag var bortglömd. Då kommer en annan doktor och efter lite undersökning så kunde bara han konstatera att han inte vet vad det handlar om. Jag fick iallafall utskrivet Citodon som smärtlindring och jag tror att det tar smärtan bättre, känns så ikväll. Jag fick lämna lite prover och på måndag ska jag röntga höften.

Ikväll fick jag en riktig överraskning med ett blombud, det är jag verkligen inte bortskämd med. Blomma från vännen Anna i Edsbyn, så gulligt av henne och en vit amaryllis, precis det man längtar efter nu, Tack! Jag blev otroligt glad.