Vernissage

En sån jäkla natt, den djupa hemska värken kom med kraft och då känns det som att jag inte orkar mer och på nätterna tycker jag synd om mig själv. Det går inte att ligga och att gå omkring när jag egentligen är skittrött gör att jag bara vill gråta. Den där uppgivenhetskänslan försvinner igen tillsammans med den värsta värken också går det igen. Sonen Andreas ringde och om någon vet hur det är med sådan smärta så är det han även om han aldrig klagar. Han har Bechterews sjukdom och menade att jag måste be om en magnetröntgen eftersom det är enda sättet att kunna se vad det är för fel. Jag får väl se hur det blir. Jag tog en promenad till Höganäs Museum, tyckte det kunde bli en lagom sträcka, jag måste ju röra på mig.
I torsdag var ju jag och Harald på en inköpsrunda och igår körde han och bytte två saker som blev fel på Väla, idag fick han köra och lämna tillbaka hurtsarna vi köpte på Bauhaus. Det blev inte så mycket rätt på den turen. Som vanligt planerar vi inte ordentligt utan bara chansar, det är så irriterande. Fast några saker blev bra som vi satte upp idag. Här står han på vår parkeringsplats.

En trevlig vernissage på Höganäs Museum, det var två nya konstutställningar också vår fotoutställning. Verkligen roligt och på det sättet fick vi många nya besökare.

Här i dessa rummen är vår utställning. Gå gärna dit och titta om ni kan och vill, ett hundratal foto med stor bredd.

Jag tycker som vanligt att det är så svårt att välja bilder, vi fick ha 3-5 bilder och jag valde dessa på samma tema, Lekande barn. Jag har två andra bilder också på andra ställe.

Vi hade fixat lite tilltugg och cider till våra besökare och Lennart är förste öppnare.

Jag kollade konstutställningen också, den här var till mig haha!

Rebecca Burkhalter, måleri

Lone Larsen, objekt kallar hon sin konst.

Mats Rydstern invigningstalade. Dotter Mia kom också och vi tog sedan sällskap därifrån. Jag fick välja en blomma som blev två i blomsteraffären på hemvägen, tack Mia som alltid är så gullig mot mig. Jag blir också så gråtmild när jag inte mår bra, att någon är snäll mot mig får mig att böla.