fredag 23 februari 2018

Millau

Kort efter att jag gått och lagt mig igårkväll började eländet. Strömmen tog slut igen! Vi låg med gasolvärmen på precis som i Trelleborg och det fungerar inte, det är något fel för så ska det inte vara. Vi fick starta bilen och ladda lite så fick vi igång det igen med kylskåpet avstängt. Alltså ingen mer förbrukning av ström mer än gasolvärmen. Det gick ett tag, jag hann att slumra en/två timmar sedan var det slut igen, Harald sov och jag låg och oroade mig för vattnet. Blir det för kallt släpper bilen ut vattnet. Jag gick upp för att spola lite vatten i flaskor, men det gick ju inte när vi inte hade ström till pumpen. Jag väckte Harald och samma visa igen med att starta bilen. Vi var inne på att köra, men kändes ändå inte riktigt kul. Vi sov några timmar till innan morgonen och efter en snabb frukost körde vi iväg. Vi hade ju bara motorvägen rakt ner till Medelhavet, sådär en 35 mil. 
Vi hade ingen som helst aning om landskapet i denna del av Frankrike, varför trodde vi att det liksom var flackt och bara glida framåt/neråt. Först fascinerades vi av det vackra landskapet, men så småningom kom vi högt upp och körde mellan 900 och 1100 meter över havet. Det var 3-4 minusgrader och vägen var vit, snö i kanterna och vi började bli oroliga.




Vi stannade för att ta en fika eftersom frukosten var snabb och Harald ringde Bengt i Örkelljunga för att rådfråga om problemet med strömmen. Det är ju fortfarande garanti på bilen och det är vår första längre tur. Efter att ha pratat med några och de trodde att det var batteriet som är kass så fick vi klartecken till att köpa ett nytt batteri och ta vara på kvittot. Det var ju ändå skönt.





Vi hade som innan lagt in betalfria vägar på GPS:en och plötsligt sa den att vi skulle svänga av motorvägen. Kan det vara riktigt? Ja det finns väl en anledning menade Harald så vi körde av. Nu följde det absoluta värsta jag varit med om. Vi har kört mycket bil i bergiga länder och inte ens på La Palma, en av de kanariska öarna (som jag hittills tyckt var värst) var i närheten av detta. Jag fullständigt HATAR det! Vilka stup, vi körde runt tusen meters djupa raviner med byar längst ner på smala vägar och det tog aldrig slut!! Nere var det byar och uppe var det åkrar, helt otroligt och så dramatiskt. Vi hade absolut ingen aning om att det kunde vara så här, helt galet och jag var emellanåt hysterisk, jag vill ALDRIG mer köra sådana vägar.





Små fina byar, helt otroligt!











När vi trodde vi var på slutet var vägen plötsligt avstängd och vi fick vända. Jag behöver väl inte säga att vi var i stort sett ensamma på dessa vägar. Jag hoppade ur bilen och Harald blev arg, han tycker att jag är löjlig. När vi kom tillbaka där vi vänt av på denna vägen stannade vi och förstår inte alls var vi skulle ta vägen, GPS:en bara sa att vi skulle ta den avstängda vägen. Det kom en vägarbetarbil och jag rusade ut till honom. Efter mycket funderade och lite språksvårigheter ritade han en karta till oss hur vi skulle köra också skulle han eskortera oss en bit. Vi kör inte tillbaka sa jag och han skrattade. En vänlig man var det. Det blev ytterligare en hemsk väg innan vi var i Millau, inte så värst långt från där vi körde av!!!! Det hela var helt idiotiskt, men vi kommer aldrig att glömma det. 


Han ritade en karta till oss.


Eskort en bit.





I Millau kollade vi en ställplats, vi orkade inte längre och den ställplatsen hade el så valet var inte svårt. Nu måste vi ha el där vi står innan vi fått ordning på batteriet. När det var som värst på serpentinvägarna så jag att jag skulle ha en gin och tonic när vi kom fram så det blev det. 



Vi tog en promenad tillsammans i stan, en fin stad, solen var nära att gå ner så vi gick tillbaka till Boris och tog en kaffe. Jag har ont i hela kroppen av spänning och för att jag lutat haha!  







Harald före middagen, denna dagen har tagit hårt.


Stekt lök, potatis och morötter samt parmesanpanerad kycklingfilé. 

Våra vänner i Höganäs, Bernt och Ulla som vi planerade ihop med har kommit iväg och är i Tyskland några dagar efter oss, så kul att sammanstråla så småningom. Det ser vi fram emot!

Ha en trevlig helg alla!!!! Vi gör ett nytt försök med att nå fram till Medelhavet och till Spanien!

3 kommentarer:

  1. Hej! Nästa gång Tour de France finns i TV -cykellopp alltså, så titta så får ni se era branta vägar och stup! Frankrike är inte så platt! Och nu har ni lärt er att februari inte är så varmt där. Här är det iskallt..Riktig vinter ett tag till.
    Men snart är ni i värmen. Men först de höga bergen! Ta det lugnt! Kram

    SvaraRadera
  2. Härliga bilder för oss att se, men jag förstår hur du kände dig under bilfärden då vi råkat ut för en liknande färd från Barcelona och kusten norrut i mörker. Kör försiktigt i morgon. Kram.

    SvaraRadera
  3. Oj Oj Oj!!! Vilket äventyr alltså!! Phew!!! Ni gör det så bra som fixar det men kör lite säkrare vägar nu snälla ni♥️ Så slipper vi oroa oss😘 Väldigt vackert hur som helst!!! Kraaaam

    SvaraRadera