Roda de Berà Tarragona

Bara 21 mil till Barcelona denna dag, lätt som en plätt tänkte vi imorse. Vi startade med gott mod och kom nästan direkt fel av någon konstig anledning. Ja, jag måste nog erkänna att det är det där med icke betalvägar som spökar, iallafall blev det fel och vi körde mest runt. Vi behövde tanka och blev stressade av det, letade tankställe och det var inte lätt, Harald tryckte på det på GPS:en och då blev det ännu värre rundor. Vi passerade iallafall gränsen också var vi i Spanien! Det landet har inte tagit emot oss väl, jag saknar de vackra franska byarna. 

Höga berg här också, men fina vägar.

Vi hade lagt in en ställplats, Citystop i Barcelona som vi läst om och vi kom bara fel hela tiden, ett virrvarr av vägar och det var så svårt att köra av rätt. När vi då körde fel tog det en lååång runda att börja om igen. Så körde vi av en avfart för tidigt igen och Harald blev stressad och var inte helt uppmärksam på deras lämna företrädemärke i gatan, en målad trekant. Nu var det ändå inte så konstigt för han är alltid så uppmärksam och släpper själv ut bilar, men av någon anledning såg han inte en bil som fick bromsa lite och precis framför var det en poliskontroll som stoppade oss. Mr polis undrade om Harald visste vad det märket betydde och det visste han ju. BÖTER, 200 euro, men eftersom vi inte var från landet och betalade direkt blev det 100 euro. Såå jävla surt!!! 

Nu var vi inte riktigt i balans kan man säga (Wahlgrens värld ligger i lä) och körde fel hela tiden, ytterligare tre gånger passerade vi samma rondell där poliserna stod. Kör för helvete ut ur denna stan sa jag, jag skiter i Barcelona! Det tyckte inte Harald och började om, vi var nu i helt motsatt del av stan än där ställplatsen låg. Så vi körde och körde i denna röra med tät trafik och massor av gator och tunnlar och vi försökte komma dit vi skulle. Till slut gjorde vi det och fattade ingenting, det som skulle vara ställplatsen såg ut som en byggarbetsplats med massor av långtradare och vi kunde inte se var man skulle köra in. Jag blev skitarg och trött, nu lämnar vi Barcelona, jag vill inte se stan. 

Ungefär vad jag såg av Barcelona.

Söderut mot Tarragona där jag strax före tittat ut en lämplig ställplats. Den var också svår att nå, men efter några extra rundor lyckades vi. Vi hade nu kört 43 mil istället för 21 mil. Stackars Harald, han är så tålmodig och han får stå ut med mina suckar och tjat. Och jag ERKÄNNER, det här kanske är för jobbigt, vi skulle nog stannat hemma! Vi kom till en fin liten ställplats iallafall och ut med stolar och bord, vars en GT med tilltugg och vi vräkte oss i solen. Vädret har ändrat sig totalt, 18 grader och sol idag! 

Jag haltar och gungar fram efter allt stillasittande och var tvungen att ta en promenad. Harald ville helst bara sitta och vila så jag gick själv. Bara en liten bit ner ligger havet, helt underbart, det är detta jag längtat efter. Jag har havsbehov! Jag badade fötterna och skulle velat bada riktigt. En fin strandpromenad blev det.

Middagen ikväll blev Majscurry med bräckt skinka. 

Vi fick telefon från vännerna Bernt och Ulla och de har kört på ojoj, vi sammanstrålar imorgon, ska bli roligt.