Mycket nu....

Nej inte så mycket, men det blev en sen kväll igår. Det underbara vädret fortsätter och veckans långa cykelturer har satt sina spår i min kropp. Ofattbart att jag inte tål så mycket längre, ja jag vet, jag är 71! Jag gick en promenad iallafall, ont skall med ont fördrivas sägs det ju.

Den här grejen, eller vad man ska kalla det, som står vid hamnen börjar långsamt fyllas.

Lite konstigt känns det, att inte kunna gå ut till vår egen båt här. Saknar, men var tid har sitt.

Detta är så vackert!

Det är väl ovanligt med röda kastanjeblommor?

Ett vanligt vitt står bredvid.

Höganäs AB:s nya byggnad börjar bli klart, En vacker byggnad tycker jag.

Jag tittade in på Saluhallen, alltid en njutning.

Hemma igen fick vi besök.

Jag blir så glad över att de vill besöka oss. Edith vill nu vara med och leka och hon är tokig i glass.

Alva är så bra på att leka fantasilekar och Alice vill bara spela spel, gillar inte att förlora och det gör ju inte jag heller haha!

En stund vid badet och ett avsvalkande bad, igår var det bara 14 grader i vattnet, det skiftar.

Det var inte mycket folk här igår.

Nedanför bryggan på utsidan stod en cykel, alltså vem tycker det är kul? Om någon hoppar i är skaderisken stor. Jag anmälde till Räddningstjänsten via sonen.

En skön stund. 

Till kvällen körde jag in till Helsingborg för att träffa några av mina gamla kollegor från arbetstiden i Helsingborg. Det var Lotta som tagit initiativet med att bjuda hem oss, det var några år sedan sist.

En fin kväll och vi satt ute och åt, det blev lite kyligt på slutet, men då flyttade vi in.

Paulina och Susanne, Maj-Stina, Annika och Lotta, så roligt att träffas!

Lotta bjöd på så god mat, inbakad sparris, Laxpaj och sallad, njutning.

Vi flyttade in och fick kaffe och en sådan god efterrätt, glass, hallon, färska jordgubbar och såna där svarta minikex, en så god kombo.

Det var så mycket minnen som kom upp, så mycket skratt och så mycket roligt vi gjorde, både i jobbet och på fritiden. Arbetsplatsen då var en daglig verksamhet, Zenit, för personer med förvärvade hjärnskador. En rolig tid. Tusen tack till er alla och särskilt till Lotta för att jag fick träffa er igen! 10 år senare, eller mer, tyckte vi att alla såg likadana ut!

Och, bilen gick bra hem, trots att jag tidigare sagt att jag aldrig skulle köra hem i mörker. Jag tar tillbaka det nu.