Ur balans

Jag är ur balans, säger någon något snällt till mig så bölar jag och jag känner mig helt förvirrad och konstig. Igår på vår tjejträff pratade vi om hösten och hur det påverkar oss, jag sa nej, jag känner inget särskilt. Hur dumt var inte det, jag är 71 år och känner fortfarande inte igen hur det brukar vara i november. Jag gick en promenad under eftermiddagen för att försöka rensa skallen och då insåg jag att det är precis så det brukar kännas på hösten.

Dagens uppslag, kanske inte direkt så men något ditåt. Igår skulle jag äntligen få bort vaxpropparna ur öronen, jag brukar regelbundet göra det eftersom jag har storproduktion. Revaxör i och spola med gummiblåsa. Det gick inte bra, det brukar det alltid göra. Jag fick behandla två ggr, sedan kom den ut och samtidigt gjorde det fruktansvärt ont. Värken höll i sig under kvällen och jag fick en tablett hos Ingrid. Jag vet inte vad som hände riktigt, det sjunger fortfarande, men smärtan har avtagit. Jag tog andra örat idag och det gick hur bra somhelst.

Jag oroar mig så för familjen och det känns som att vad jag än gör eller säger så blir det fel, men jag ska gaska upp mig igen.

På förmiddagen kom barnbarnet Anna med sin dotter Melina för en fika. Hon lyckades få mig lite gladare och lugnare,  jag fick iallafall lite annat att tänka på.

Denna lilla solstråle gör mig bara så glad.

Som jag skrev så gick jag ut, tvingade mig själv, svinkallt i vinden nere vid havet så jag vände och tänkte Saluhallen, där blir jag nog lugn av att strosa runt i.

Sommarens flotte ligger i sanden och blir nog begravd under vintern.

Vilken underbar färgkombo på dom scarvsen.