Sista dagarna i Hurghada

Jag är verkligen glad över att vi gjorde de "stora" grejorna de första dagarna innan jag blev dålig för de sista dagarna var ingen njutning. Under fredagen lade vi oss vid stranden precis som de tidigare dagarna och jag försökte verkligen, jag kände mig helt kass överallt i hela kroppen, så irriterande.

Sista gången jag snorklade ramlade munstycket till snorkeln av och jag fick inte på den och sedan orkade jag nästan inte simma tillbaka. Då bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag gick upp till hotellrummet och klädde på mig alla kläder jag hade, långbyxor, strumpor, linne, långärmad tröja och kröp ner i sängen med täcke och tjock filt över mig. Där låg jag och huttrade med värkande huvud och öron och nu började magsmärtorna också. Harald kom upp och lade sig han också och sedan vaknade vi när det var kolmörkt i rummet. Vi skulle kanske ha någon mat och ingen av oss orkade gå utanför hotellet. Vi hade annars tänkt göra lite extra denna sista kväll, kanske den där färgstarka drinken som vi inte druckit?

Det blev pizza på hotellets restaurang. Jag kunde inte äta min, en kycklingpizza och först pillade jag bort kycklingen som jag absolut inte fick ner och åt en liten kantbit. Det var svårast att förklara för servitören varför jag inte åt.

Vi gick direkt upp på rummet och kröp ner igen och jag sov med alla kläderna på, varvat med toabesök. Magsjukan var ett faktum.

Vid frukosten igårmorse lyckades jag få ner lite barnmat som Harald säger, lite youghurt med barnflingor. Vi gick upp på soldäcket där vi inte varit förut, jag sprang mellan det och toaletten i receptionen och tog även en liten simtur i poolen.

Under morgonen fick jag ett meddelande från dotter Mia att nu hade hon beställt en taxi till oss som hämtade på Kastrup och swishade pengar till mig. Jag började gråta, vi skulle landa 00.50 och var inställda på att sitta på Kastrup och vänta till första Öresundståget he kl 05.42, vi hade kunnat åkte lite tidigare om Helsingör och färjorna men vi hade inte varit hemma mycket tidigare och det hade jag redan fattat att jag inte orkat. Vi har suttit på många flygplatser under nätterna och det har alltid gått bra även om det är jobbigt, men att inte vara frisk är en annan sak. Vilken lättnad att slippa det, men även dåligt samvete för den kostnaden.

Det blev en lång dag att bara vänta på att bli hämtade och körda till flygplatsen.

Harald har blivit brun som en pepparkaka som vanligt.

Att gå genom alla säkerhetskontrollerna på Hurghada flygplats blev en riktig pärs för mig. All you need is love står det på muggen och så känns det verkligen just nu.

Äntligen hemåt!

Jag kan inte nog tacka Mia för detta, jag fattar inte hur jag förtjänar detta! Nu var vi hemma mellan två och halv tre och kunde stupa i våra sängar.

Hur skall vi då sammanfatta denna resan? Först och främst har det nog gått upp för mig att vi inte är så unga längre och det präglar nog en del. Vi är mest glada över snorkelturen och utflykten till de historiska platserna vid Luxor. Det går inte att uppleva någon annanstans. Landet som sådant tycker jag inte så mycket om, skitigt, skräpigt och stora husskelett överallt. Gator och trottoarer rörigt och svårtillgängligt. Ettriga gatuförsäljare trodde jag vi var vana vid, men det är jobbigt och även om allt är billigt så känner en sig lurad. Röda havet är enormt fint, klart vatten och fantastiska rev med fiskar, inget skräp alls i havet, det var skönt att se. Men så kallt det var, att vistas i solen under dagen helt ok, men kalla kvällar. Vi frös, mitt fel att jag inte förstått detta och hade mer varma kläder med Vi är överlag nöjda med vårt hotell, det låg bra och personalen var jättevänliga på alla sätt. Hotellrummet var kallt, säkert härligt under sommaren då en vill ha skugga, de har marmorgolv överallt i landet och det är ju så kallt att sätta fötterna på. Men, jösses, maten, vi gillade den inte alls, en god middag åt vi dock, den på Haralds födelsedag, men frukosten så mycket hemska saker, jag tror inte att de använder salt och allt sött.

Mycket olika sorters bröd, men alla smakade likadant, osmakliga och torra. Till slut tog vi bara vanliga rostebröd som vi körde två gånger i rostmaskinen.

Massor av söta kakor och bullar som vi helt ratade.

Äckliga varma rätter och allt bara luktade friterat. Nu blev jag extra känslig mot de lukterna när jag blev magsjuk.

Söta marmelader, honung och annt sött.

Lite grönt fanns det, men det var liksom inte heller gott i sammanhanget.

Ett ostfat och ett korv-och skinkfat, hårda äckliga ostbitar.

En massa konstiga röror, allt mycket syrligt. Förmodligen är det också en åldersgrej att göra så stor affär av maten. Skulle vi vilja åka tillbaka? Nej, jag tror inte det, men en vet inte när tiden gått ett tag.

Nu sitter jag hemma i soffan med tända ljus och njuter så in i tusan. Kanske det är julmyset som gör det extra skönt att komma hem, kanske också mitt tillstånd.