Hemma igen

Som vi gjort tidigare så åker vi färja mellan Trelleborg-Rostock med TT-line. Anledningen är att den är absolut billigast och vi tycker inte att vi behöver välja de dyrare alternativen även om de säkert är mycket bättre. Det är vår tredje resa med husbil ner till Europa och ändå kan jag inte säga att vi lär oss så mycket. Varje gång vi har åkt har vi sagt att vi inte ska äta på båten och ändå gör vi det. Det har varit olika färjor och idag var det Nils Dacke. Vi bestämde oss för att ta lunch, det gjorde vi när vi åkte ner, annars har vi tidigare tagit frukosten. Anledningen till att äta något är också att det händer något under färden. Men, först skulle vi köra ombord, det var lite ovanligt för det skulle köra ombord tre stora transporter med vingar till vindkraftverk. Han ni en aning om hur stora de är? Det hade inte jag! Vi fick köra upp på en uppfart i backe som sedan skulle hissas upp på något sätt. Som vanligt noterade vi var vi gick upp för att hitta tillbaka.

Det kändes inte så bra ute på däcket, kallt och väldigt blåsigt.

Det fungerade inte med internet och inte heller telefonerna förrän vi närmade oss Sverige. Vi sov båda två på eget sätt haha.

När vi åkte ner serverades lunch från kl 12, färjan gick 8.30 och var framme 14.45. På denna färjan serverades det inte lunch förrän en timme före tilläggning, alltså 13.45. Redan där blev jag irriterad. Det var ju precis att vi skulle hinna äta och hungriga var vi vid detta laget.

När jag är stressad och arg blir det suddiga bilder. När vi äntligen fick hämta mat var det dessutom det värsta jag varit med om. Hur får de bara ihop sånt skit? Sailors Meny med tre rätter som vi fick stressa i oss. En soppa med rester i, en grönsallad som de slängt i skinkbitar. Jag tog först soppa och sallad medan Harald tog huvudrätten direkt. Det enda som såg hyfsat gott ut var en potatisgratäng som Harald fick. När jag kom var den slut, jag frågade efter den, men personalen där bara ryckte på axlarna, nu var det potatis som gällde. Jag kunde inte äta det, hård smaklös potatis, en kycklingbit som bara smakade frityrolja och överkokta grönsaker. Till efterrätt fick vi skeda upp chokladglass. Detta för 140 kr!

Färjan lade till och vi hittade inte vår bil! Vi sprang upp och ner och hit och dit, fick tränga oss mellan lastbilarna och det var fler än vi som härjade runt. Till slut fick vi be om hjälp och personalen var redan engagerad i fler som inte hittade. Våra bilar var upphissade men inte nerhissade, så vi skulle inte ens ner på samma däck som vi gick upp från. Sedan tog det 45 minuter inklämda mellan lastbilar utan att se någonting, innan vi kunde köra av. 

Det är så skönt att vara hemma igen, särskilt efter denna dagen. Vi behöver nog lite tid att smälta allt på denna resan, mycket funderingar hit och dit.