Nattens grubblerier och ett kort

Det var svårt att sova inatt, att jag har svårt är inget ovanligt, men nu hade Harald också svårt att sova. Jag tänkte på varför vi beter oss som vi gör. Vi är ju gamla seglare som de flesta vet, vi har seglat i två olika omgångar i Medelhavets alla länder, till Skottland och runt där, ner genom Europas alla länder, både i flod- och kanalsystem och utanför i havet ner till Kanarieöarna, Cap Verdeöarna, över till Brasilien där vi seglade en lång period. Vi har seglat upp till alla de Karibiska öarna till Bermuda, Azorerna och hem. Jag menar allt detta har vi gjort med livet och förståndet kvar och alltid betett oss lika med ”det ordnar sig” syndromet. Vi tar det när vi kommer, orädda och oansvariga så länge det inte sträckte sig till vår säkerhet. Detta beteendet går inte med husbil, det har vi förstått nu. Harald sa nu på morgonen att det värsta är att han får körfobi, är hela tiden rädd för att göra fel. Om vi ska fortsätta köra utanför Sverige så måste vi börja studera allt om varje land och vara ordentligt förberedda. Vi gick tillbaka och läste mejlen från Motormännen och såg till vår fasa att de också skrivit att vi skulle fylla i en blankett om Miljömärkning. Då när vi råkade ut för första incidenten var vi så uppstressade så det hade vi glömt bort. Nu oroar jag mig för att det kanske inte är slut med detta. All glädje med att köra husbil är borta, i varjefall för stunden, men vi kan ju alltid köra i Sverige. Kanske beror allt på att vi börjar bli äldre, vi orkar och fattar inte riktigt och iallafall jag, har fått svårare med engelskan. Vi får våra äventyr, men vad är det värt när vi inte mår bra av det.

Jag avslutar med ett kort jag gjort efter Kortskissens senaste skiss.

Mitt kort som jag egentligen kan ge till mig själv!