Tanden är ute

Jag vaknade imorse med en skön känsla av att idag ska jag kanske bli av med dessa fem månaders elände. Fast ju längre dagen gick desto oroligare blev jag över hur det skulle gå. Jag tog en promenad i det vackra men kyliga höstvädret.

Jag stod en god stund och tittade på fartyget, vart var det på väg bakom pirarmen?

Jag fattade sedan att det jobbade med sjömärkena i farleden.

Här står den lilla rutschkanan alldeles ensam, konstigt att den inte är borttagen.

Det var en dramatisk himmel idag.

Denna trädgården gillar jag, passerar där ibland bara för att titta.

 

En och annan blomster finns fortfarande kvar och denna doftade underbart.

Hemma lugnade jag ner mig lite vid scrapbordet. Jag plockade fram min gamla kaffemugg som jag fick när jag började ett nytt jobb i Helsingborg 2000 eller något sådant. Jag tror det får bli min scrapkaffemugg. Alltså idag gjorde jag en helt galen grej, ni som inte scrappar fattar nog inte men jag lyckades köra en av mina bästa texter i en clearstamp i min stansmaskin och den blev platt som en pannkaka! Fan, vad förbannad jag blev. Då hade jag precis suttit och berömt mig själv för att jag var noggrann och plockade iordning efter mig hela tiden.

Till slut var det dags, ingen återvändo! Jag tror jag fick bedövningar på åtta ställen, först en omgång som inte räckte och sedan påfyllning. Jag var faktiskt rätt tagen, jag brukar inte vara sjåpig, men jag kände mig så konstigt påverkad. Tanden åkte iallafall så småningom ut och det var ju rejält inflammerat, så äckligt det var. Jag tog ett foto på tanden, men det besparar jag er!

Jag blev så bra omhändertagen och vad jag kommer att sakna min tandläkare Göran Högström. 

Jag skulle varit på Fotoklubben ikväll, men det var bara inte tänkbart. Det blöder fortfarande och jag kan ju inte äta och vill helst bara sova nu.