Grebbestad och tankar

Det blev en lugn onsdagkväll, det kändes rätt konstigt och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra haha! Ebba hade visat mig hur jag kopplar telefonen till datorn och nu kan jag iallafall uppdatera här även om jag inte har wi-fi. Rätt korkat att jag inte kunnat eller ens tänkt på det tidigare. Senare på kvällen kom bror Lasse och Helén för en pratstund. Vi planerade en båttur under torsdagen, men sedan blåste det för mycket. Vi stannade ändå kvar där och efter lite övertalning tog Harald ner våra cyklar. Vi cyklade ut till Tjurpannan som är en stor nationalpark, satte cyklarna och promenerade runt den. Vi hade en lunchfika med oss och det var riktigt skönt även om det blåste lite väl mycket. 

Ljungen har börjat blomma.

Det är inte Skåneland att cykla i precis, mycket backar här upp och ner hela tiden.

Vi gjorde ett försök med att gå till badplatsen för ett bad, men inte någon av oss hade lust att bada. Jag börjar bli rastlös och vi började prata om vart vi ska köra, jag skulle helst vilja köra iväg härifrån, men nu väntar vi på bror Arne och Lilian. Sent på kvällen gick vi över till Lasse och Helén och pratade en stund.

Middag blev en favorit som är lätt, stekt bacon med pasta, ost och vispgrädde.

Utsikt från Lasses altan efter solnedgången.

Denna dagen har varit splittrad, tankar och känslor har gått upp och ner. En sak vet vi, aldrig mer norra Bohuslän med Bosse denna tiden. Vi sa ju att detta skulle bli en lärotur och det är det verkligen. Om man inte vill eller har förbokat campingplats så finns det inga platser för husbilar. Vi startade med att köra till Havstenssund för att titta, det är fint där, men det var bara att vända och köra tillbaka. Det var dags att tanka Bosse och helt plötsligt förirrade vi oss bland alla småvägarna, tankmätaren började blinka tom och vi blev rätt stressade. Var det inte det vi skulle slippa? undrar lilla jag. Jag såg framför mig hur Harald fick lifta med en dunk, men som tur var slapp jag vara med om det. När vi tankat, skulle vi till Tanum Shoppingcenter för att handla och nu visste vi inte alls var vi var, men väldigt snabbt dök det bara upp. Det blev en skön avkoppling faktiskt. I min iver att inte packa för mycket kläder som jag alltid gör så hade jag nu packat för lite. Jag fick köpa en tröja och trosor för att slippa tvätta. Vatten är ju också en bristvara när vi står på parkeringar utan service. Det blev ett par skor också. Vi köpte en ny ledlampa, sista kvällen med Ebba och Wille började två ledlampor brinna, eller smälta med rökutveckling och barnen hoppade ner från sin bädd och ut i panik. Tydligen har dom satt in alldeles för starka lampor på Hymer vilket är svårt att fatta. Lite mat blev det också. 

Vi fortsatte till Resö och efter att ha irrat omkring på småvägar och sommarstugeområden kom vi ner till lilla fiskehamnen, men överallt är det bara 2 timmars parkering eller högst 6 och med p-skiva som vi inte har. 

Vi körde tillbaka och stannade vid ett naturskyddsområde där det fanns en liten parkering mitt i skogen. Det tyckte vi var en bra idé och vi kastade oss ut för en promenad. Nu började det roliga, eller inte roliga, vi bara sa att ”detta är inte vår grej”, att ha bara skog omkring oss även om det var lite hav också. Jag fick ”Dalslands kanal” känsla från 1986 då jag avskydde de mörka skogarna. Jag vill ha fritt och ljust omkring mig. Alltihop blev rätt dråpligt och det blev mycket skratt. 

Där bakom träden står vi....

Vi körde därifrån igen och fortsatte till Rossö, vilken fin liten hamn det var. Vi ställde oss på parkeringen och jag fixade middag innan en liten promenad och kollade en konstutställning. När jag läst ordentligt på skyltarna, parkering 6 timmar med P-skiva och felparkerade bilar forslas bort med en tydlig bild som markerade detta, så vågade vi inte stanna där över natten som vi tänkt. 

Mycket bättre utsikt.

Bryggor är bra att gå på, gillar jag.

Information om Kosterfjorden.

Nu fick det bli Strömstad som enligt min app hade två ställplatser och fy fasen vilken röra i den stan, smala gator, backe upp och backe ner och packat med människor. Inte en ställplats i sikte heller och till slut sa vi bara, ”köööör härifrån”. Ut på E6:an och ner till Grebbestad igen. Efter 14 mil är vi tillbaka och står på världens tråkigaste ställe, en stor infartsparkering utanför stan.

 Harald har just somnat sittande i passagerarstolen!