Vi sa hejdå och tack för denna gången till bror Arne och Lilian. Dagarna går så fort, häromdagen sa jag till Harald att jag bara borstar tänderna i ett kör.
Vi styrde mot Trosa för att se denna lilla stad som alla säger är så fin. Vi hade lagt in en liten väg dit som innefattade en liten färjetur. Det tog tid innan vi var ute ur Stockholm och sedan blev det en liten kurvig lantlig väg. Vi hittade en ställplats vid hamnen, lite onödigt dyr egentligen, men vi orkade inte leta. Jag tror att orken har börjat avta en aning.
När vi tagit en fika i solen utanför bilen så tog vi en promenad för att titta på stan. Den är verkligen fin, en riktig idyll med vackra trähus och full av restauranger och caféer. De flesta butikerna var stängda, antingen för säsongen eller på grund av att det var söndag. Det gjorde inget, vi tyckte det var skönt att bara strosa runt.
Vi tog en lugn kväll och jag lagade oxbiffar med potatis och två olika såser samt de sista tomaterna, salladen fick jag kasta.
Jag mår bra igen, det där anfallet var nog bara en engångsföreteelse och jag tror fortfarande att det var magen som krånglade lite. Om jag ska rapportera hälsan lite mer så är ögonen bra efter medicineringen och jag har inte behövt börja använda dropparna mot torra ögon. Intressant att se vad som händer när jag kommer hem. Harald däremot har fått problem med vissa leder och har värk, psoriasisartros tror jag. Håhåjaja, vi kör på så länge vi kan.
Idag styr vi kosan hemåt, kanske ända hem, vem vet?
Mor brukar alltid säga att så länge det knakar så håller det :) Så kämpa på och skönt att du har det bättre...Kram Gunnel
SvaraRaderaBra uttryck, haha! Tack Gunnel!
RaderaVerkligen en idyll ni besökte !!! Tänk så mycket ni varit med om på den här turen!! Härligt😍 Jo du dagarna går undan. Kram 💚
SvaraRaderaJa vad många fina platser det finns i vårt land, den där turen upp till Järvsö gav mersmak. Nästa år kör vi längre upp. Kram
Radera