Dom flesta hade gått av och inte ens då funderade vi på om det var fel.
Vi kom upp från underjorden och väntade oss liksom centrum. Det kändes verkligen inte som det, vi kollade kartan utan att fatta något. Då frågade jag ett par var vi var och efter lite språkförbistringar så fattade vi att vi var helt fel. Dom förstod nog att vi var helt förvirrade och tog hand om oss. Vi fick sällskap tillbaka ner i Metro och ombord på samma tåg och åkte tillbaka till rätt station. Där följde kvinnan med oss upp och såg till att vi fick kontakt med en person som sålde biljetter till Hop on/Hop off bussarna. Sedan åkte hon tillbaka ner till sin man, så snälla människor. Vi satt sedan tryggt på en buss, vi satte oss högst upp ute för att kunna se och fotografera och jösses, vad vi frös, svinkallt. Men, vilken stad Budapest och vilka byggnader, så mäktigt och helt enormt fint.
Det är mycket tinnar och torn.
Nationalgalleriet med bl a många olika muséer.
Många vackra broar.
Olika skulpturer överallt.
Parlamentet
Vi hoppade av för att besöka Terror muséet som dotter Mia tipsat oss om. Då var vi totalt genomfrusna och började med vars en kopp kaffe för att få något varmt i oss. Tillsammans med biljetten löste vi också hörlurar med engelskspråkig guide och sedan började kaoset. Muséet är helt fantastiskt med en så äkta historia om Ungern under kriget och både den nazistiska och ryska ockupationen. Det var massor av filmer överallt med människor som berättade och dessutom hamnade vi i en stor guidad grupp med en guide som högt pratade på, vad vi tror, ungerska. Tre olika ljud som vi skulle koncentrera oss på, det gick inte och jag missade massor av information, så splittrad av vad jag skulle lyssna på. Det var ändå så intressant och vi lämnade muséet med en djup känsla av sorg och medlidande med det ungerska folket och dess historia. Det är ofattbart att landet och staden är uppbyggd igen med ett, som vi väl tror, en fungerande regim även om vi inte riktigt förstår deras inställning till andra människor som flyr krig idag.
Redan utanför på byggnaden som var nazisternas, ryssarnas och säkerhetspolisens huvudkvarter finns intressanta saker.
En värmande kopp kaffe.
Någon slags konstig plåt som tillverkades.
När vi kom ner i källaren var det så obehagligt och min ork var helt slut, men här finns kvar celler, tortyrkamrar och avrättningsrum. Här satt också Raoul Wallenberg fängslad under kriget. Till källaren fick ett visst antal personer i taget åka en långsam hiss och under tiden berättade en man på en skärm hur det gick till i därnere.
Vi promenerade, eller irrade runt med kartan, för att hitta New Yorker Café som jag ville se och när vi för vilken gång i ordningen vet jag inte, stod med kartan och försökte hitta var vi var, så upptäckte vi plötsligt att vi stod utanför. Vi är totalt odugliga på att vistas i storstäder.
Vi fick vänta en stund på ett bord men det var det värt. Vilket magnifikt ställe med en inredning som jag aldrig vistats i någon gång tror jag. Vi bestämde oss till slut för att äta även om deras kakor såg inbjudande ut. Vi tog några mindre rätter som var goda. Inte bara inredning var enorm, dessutom var det levande musik hela tiden med två olika musiker, det var lite samma känsla som när vi var i Singapore på det där berömda stället som jag just nu har glömt vad det heter.
Häruppe stod flygeln som en man spelade på.
Jag tog en gulaschsoppa.
Harald tog en hamburgare.
Här spelade en liten grupp musiker.
Vi hoppade på en buss igen och råkade då komma upp till Citadellet och fick fota en enorm utsikt över Budapest.
Det var svårt att avsluta dagen, jag hade gärna gått lite mer, men det var nog dags att hitta tillbaka till Bosse med Metro och buss. Vi kom hem!
Underbara ni och bara du kan återge det sådär härligt att man nästan känner att man är med <3 Förstår er förvirring helt och fullt och tycker ni är modiga och duktiga!! Ha en bra dag!! Här har snön försvunnit iallafall... :) Kram Anna :)
SvaraRaderaTack, ja förvirrade är ordet! Men, jag antar att ni ändå vill ha lite snö fast det är kanske för tidigt. Såg att ni hade födelsedagsfirande igår, hoppas det blev bra! Kram
RaderaHa ha ha, det där med att läsa karta är inte alltid lätt! Minns när vi var där och mannen skulle visa mig var på kartan vi va (jag är värdelös på att hitta med hjälp av kartan), just då kom en vindpust och klöv kartan på mitten! 😂😂😂
SvaraRaderaHaha, kunde varit vi, vår karta är i småbitar nu, får börja på en ny!
RaderaWow vilken dag, och så vacker stad, det har man ju hört om att den ska vara men inte tagit mer reda på...
SvaraRaderaOch hotellet i Singapore heter väl Raffles hotell, eller?
Hur får ni plats med alla intryck, tur du fotar så mycket och dokumenterar i text. Det blir vinterns läsning! Kram Gunnel
Ja, tack, en vacker stad, mest byggnaderna som imponerar. Så rätt Gunnel, Raffles heter det ju, jag kan använda dig som uppslagsverk fast idag heter det ju Google, det är bara att ibland orkar jag inte kolla. Jag har så dåligt wifi också här, svårt att få till uppdateringarna till och med. Intrycken får inte plats just nu, vi behöver komma hem, men det är ju en bit. Kram
RaderaJo men det är lättare att ta reda på saker när man i lugn och ro är hemma...men Raffles visste jag faktisk utan Google, Michael älskade en serie när han var 8-9 år som handlade om en äventyrare..Frank Buck och han var stamgäst på Raffles hotell....hahaha :)
RaderaMen hjälp! Får nog följa med er nästa gång, haha! Visst är det vackert där! Terrormuseet var verkligen en upplevelse tyckte jag med, och en stor kontrast till caféet😎 Hoppas ni får en härlig dag idag💛
SvaraRaderaJa, det hade varit bra, men du hade nog blivit galen......
Radera