Budapest, andra dagen

Ja det började ju bra! Redan i torsdagskväll myntade Harald uttrycket "du och jag och en karta!" Katastrof!!! Vi tog en buss här en bit utanför campingen och sedan skulle vi byta till Metro och åka in till centrum. Vi hade fått en utförlig lapp i receptionen där allt stod. Vi hittade äntligen till rätt tåg efter att ha irrat runt och fått hjälp. På tåget satt vi i godan ro och tänkte tydligen båda att vi ska åka till slutstationen och bara hade vi bara kollat vad stationen hette så hade vi inte gjort det.

Dom flesta hade gått av och inte ens då funderade vi på om det var fel.

Vi kom upp från underjorden och väntade oss liksom centrum. Det kändes verkligen inte som det, vi kollade kartan utan att fatta något. Då frågade jag ett par var vi var och efter lite språkförbistringar så fattade vi att vi var helt fel. Dom förstod nog att vi var helt förvirrade och tog hand om oss. Vi fick sällskap tillbaka ner i Metro och ombord på samma tåg och åkte tillbaka till rätt station. Där följde kvinnan med oss upp och såg till att vi fick kontakt med en person som sålde biljetter till Hop on/Hop off bussarna. Sedan åkte hon tillbaka ner till sin man, så snälla människor. Vi satt sedan tryggt på en buss, vi satte oss högst upp ute för att kunna se och fotografera och jösses, vad vi frös, svinkallt. Men, vilken stad Budapest och vilka byggnader, så mäktigt och helt enormt fint.

Det är mycket tinnar och torn.

Nationalgalleriet med bl a många olika muséer.

Många vackra broar.

Olika skulpturer överallt.

Parlamentet

Vi hoppade av för att besöka Terror muséet som dotter Mia tipsat oss om. Då var vi totalt genomfrusna och började med vars en kopp kaffe för att få något varmt i oss. Tillsammans med biljetten löste vi också hörlurar med engelskspråkig guide och sedan började kaoset. Muséet är helt fantastiskt med en så äkta historia om Ungern under kriget och både den nazistiska och ryska ockupationen. Det var massor av filmer överallt med människor som berättade och dessutom hamnade vi i en stor guidad grupp med en guide som högt pratade på, vad vi tror, ungerska. Tre olika ljud som vi skulle koncentrera oss på, det gick inte och jag missade massor av information, så splittrad av vad jag skulle lyssna på. Det var ändå så intressant och vi lämnade muséet med en djup känsla av  sorg och medlidande med det ungerska folket och dess historia. Det är ofattbart att landet och staden är uppbyggd igen med ett, som vi väl tror,  en fungerande regim även om vi inte riktigt förstår deras inställning till andra människor som flyr krig idag.

Redan utanför på byggnaden som var nazisternas, ryssarnas och säkerhetspolisens huvudkvarter finns intressanta saker.

En värmande kopp kaffe.

Någon slags konstig plåt som tillverkades.

När vi kom ner i källaren var det så obehagligt och min ork var helt slut, men här finns kvar celler, tortyrkamrar och avrättningsrum. Här satt också Raoul Wallenberg fängslad under kriget. Till källaren     fick ett visst antal personer i taget åka en långsam hiss och under tiden berättade en man på en skärm hur det gick till i därnere.

Vi promenerade, eller irrade runt med kartan, för att hitta New Yorker Café som jag ville se och när vi för vilken gång i ordningen vet jag inte, stod med kartan och försökte hitta var vi var, så upptäckte vi plötsligt att vi stod utanför. Vi är totalt odugliga på att vistas i storstäder.

Vi fick vänta en stund på ett bord men det var det värt. Vilket magnifikt ställe med en inredning som jag aldrig vistats i någon gång tror jag. Vi bestämde oss till slut för att äta även om deras kakor såg inbjudande ut. Vi tog några mindre rätter som var goda. Inte bara inredning var enorm, dessutom var det levande musik hela tiden med två olika musiker, det var lite samma känsla som när vi var i Singapore på det där berömda stället som jag just nu har glömt vad det heter.

Häruppe stod flygeln som en man spelade på.

Jag tog en gulaschsoppa.

Harald tog en hamburgare.

Här spelade en liten grupp musiker.

Vi hoppade på en buss igen och råkade då komma upp till Citadellet och fick fota en enorm utsikt över Budapest.

Det var svårt att avsluta dagen, jag hade gärna gått lite mer, men det var nog dags att hitta tillbaka till Bosse med Metro och buss. Vi kom hem!