Bloggande

Jag vet att många har synpunkter på att jag bloggar, men för mig tillför det mycket på det sättet att jag håller mig igång. När jag promenerar tänker jag på vilka foto jag ska ta, vad andra kan tycka är kul att se, jag utmanar mig själv ibland med att baka och laga nya rätter,  jag funderar på vad jag ska skriva om, jag tänker att jag ger min familj en historia och mycket andra tankar om allt möjligt. Min hobby, scrapbookingen blir också mycket roligare och krävs nästan för att vara med i utmaningar och tävlingar. Fast ibland blir jag nästan lite förskräckt när jag ser hur många läsare jag har, men å andra sidan har jag aldrig haft någon stor integritet, jag tycker att jag kan bjuda på det mesta. Under mitt arbetsliv sa ofta mina medarbetare att jag var som en öppen bok, det var inte så bra när jag var chef och till en del av den anledningen gick jag tillbaka flera gånger till andra tjänster, men så plötsligt var jag där igen. Nu är jag ju inte i arbetslivet längre, men måste hela tiden ha nya utmaningar och då hjälper mitt bloggande mig. Ja, detta gick jag och tänkte på idag på min promenad.

Kallt med minusgrader men jätteskönt.

Det var en vacker himmel.

Jag hade mitt macroobjektiv med mig i fickan, men oftast använder jag det inte. Det blir för besvärligt att ta av vantarna och byta objektiv. Idag sa jag till mig själv "skärp dig nu och byt" och då gjorde jag det.

Jag har fortfarande lite problem med det, har svårt att få riktig skärpa och för det är det såklart bara att fota och lära sig.

Hemma igen bakade jag till en eftermiddagsfika med kusin Gun och syster Anita. Gun är nu inne i ytterligare en omgång med cellgifter för cancer och har problem med sina värden. Vi håller alla tummar och annat vi har. Hon kämpar och är helt fantastisk.