Hurghada

Jag kämpar med min förkylning, så jäkla typiskt, allt blir liksom en plåga, att vara i solen, att gå osv. Men, det är inget att göra åt det, bara försöka ta vara på vistelsen iallafall.  Jag är igensvullen i ögonen och stora påsar hänger, tur jag har mörka solglasögon som döljer det. Igårmorse blandades frukoststimmet med Luciamusik, lite måste jag erkänna att jag längtar hem. Med mitt sus i huvudet gick ihop med slamret och musiken.

Utsikten från vår balkong som vi inte suttit mycket på, skugga och svinkallt.

Poolområdet, vi har inte badat i poolen heller, föredrar havet.

Skuggan behövs inte vid denna tiden kan jag säga, men säkert skönt på sommaren.

Efter frukosten intog vi igen solstolarna på den extrabryggan som ligger i havet. Vi snorklade och hade det skönt, men jag blir illamående och fick avbryta efter några timmar.

Här ligger vi, Harald med ryggen emot just nu.

Det finns lite att snorkla på även här, men korallerna är mest döda.

Jag gick istället ut från hotellet till butikerna i närheten. Allt är verkligen billigt, men samtidigt inte något jag vill ha och Harald vägrar haha! När jag kom tillbaka hade även Harald badat klart och vi tog en taxi till den nya moskén och Hurghada marina. Vi blev säkert lurade, jag försökte pruta men han var envis, Apollotjejen hade nämligen sagt ett helt annat pris till oss. Anledningen till taxiresan var att jag var rädd att inte orka gå. Vi besökte moskén, den är ganska ny vad vi förstått men kunde inte få ur taxichauffören när den byggt, svårighet med engelskan eller för att han var noga att poängtera att han var kristen.

En av de två minareterna.

Här går jag in....

Det är fantastiskt vackert därinne.

Här är en modell av hela moskén.

Vi gick vidare mot marinan och passerade då en fiskmarknad och fiskehamnen, fascinerande och lite äckligt, både lukten och synen.

I marinan var det en helt annan värld. De sociala skillnaderna är stora här. Guiden vi hade när vi åkte till Luxor berättade att det är skolplikt i landet fram till 16 år och de offentliga skolorna var gratis men sedan fanns det många privata och internationella skolor som kostade mycket pengar. Då blir det skillnader redan tidigt, jag hoppas inte att vi är på väg dit i vårt land.

Inne på marinaområdet letade vi restaurang men i vanlig ordning kommer vi aldrig överens. Harald vill inte ens titta på menyerna för han tycket det är obehagligt med inkastarna. Först satte vi oss på en som jag ville, men gick därifrån när där inte var något som Harald ville ha. Vi hamnade på en tysk restaurang så Harald fick sin jäkla wienerschnitzel och det var ett riktigt bottennapp och den dyraste hittills. Jag tog en bakad potatis med sour creme och lax, den var totalt oätlig, jag klagade på den och nämnde bland annat att det var ben i laxen och fick till svar att det är ben i lax. Jag kunde inte äta den, Harald wienerschnitzel var en läderbit med pommes och en grön stjälk. Ja jösses, men vi satt fint. 

Han sätter färsk frukt på vattenpiporna, antagligen för att det är den smaken på just den.

Kameler kan också bli trötta.

Utsikten från restaurangen, den här tomten liksom dansade och spelade saxofon, Harald önskade att han hade slutat haha!

Vi bestämde oss för att promenera tillbaka, det var inte så långt och jag trodde att det gick och det gjorde det. Harald spurtar dock förbi alla butiker för att slippa försäljarna och jag bryr mig inte heller så mycket. Jag hade fått för mig att kanske köpa en klocka, men det gick ju inte haha! Det är väldigt stimmigt med trafiken och alla taxibilarna tutar hela tiden för att försöka ragga kunder.

Det var skönt att vara tillbaka på hotellet och vi gick till sängs tidigt denna kväll.