Epinal

Minus 2 grader imorse, det tar sig sa mordbrännaren. Igårkväll sa Harald redan lite över åtta att han nog gick och lade sig för han tyckte det var sådant kallras vid förarstolen där han sitter. Vi lägger oss i och för sig ganska tidigt när vi inte har TV på kvällarna och det är rätt mysigt också att lägga sig i sängarna. Imorse vid frukosten började Harald skratta, ”det är inte konstigt att det är kallras” sa han och stack ut armen genom framrutan vid förarsätet. Då hade fönstret varit nere ända sedan vi kom till campingplatsen då han pratade med personen där! Alltså jag dööör, vi är helt tappade, att vi bara klarar att ta oss fram är en gåta. Vi kom iväg vid halv nio och körde genom några tyska småstäder innan vi kom ut på motorvägen. 

Vi passade på att tanka innan vi lämnade Tyskland (billigare diesel) och lade in Lyon och icke betalvägar i Frankrike. Det skulle vi kanske inte gjort, svårt att veta, det roliga är att vi kommer på småväger och kör genom byar istället för motorvägar, men det blir mycket längre tror jag och tar längre tid. Vi kom också högt upp i bergen och det låg ganska mycket snö längs vägen fast själva vägen var torr och fin. Vi är lite oroliga för det eftersom vi har sommardäck.

Då börjar vi känna igen oss i Frankrike

Vem trodde det skulle vara så kallt och så mycket snö mitt i Frankrike?

Till slut var det dags att bestämma var vi skulle stå för natten och då tog vi ytterligare en liten avstickare till Epinal. Det är den högsta punkten när man går kanalerna med båt och vi har starka minne då vi slussade där både 1997 och 2013. Vi hittade ställplatserna vid den lilla marinan, jättefint att stå och även el till platserna. Vi tog en fika efter att ha kört ca 48 mil. 

När Harald vilat en stund gick vi ut på en promenad för att först försöka hitta slussarna utan resultat. Vi fortsatte till gamla centrum, vi hade bestämt att äta ute såhär första kvällen i Frankrike. Det är jäkligt kallt och vi har inte riktiga vinterkläder med oss så behagligt är det inte. Många restauranger har stängt, det är inte mycket folk ute, men vi hittade en Pub som vi åt på.

Jättefin ställplats att stå på.

Typiskt franskt

Först fick jag denna maten som jag inte beställt, jag ville inte ha kall mat.

Harald åt hamburgare och sedan fick jag en variant av pizza, den var inte så god.

När vi skulle gå hemåt hade vi inte riktigt koll på var vi var, men Harald trodde han visste åt vilket håll vi skulle gå. Vi gick och gick, kolmörkt var det och vi visste överhuvudtaget inte var vi var. 

Vi gick igenom hålet här och sedan var det kört.

Harald hade ingen telefon och min telefon var nästan urladdad. Vi frågade massor av folk, svårt med språket och egentligen visste vi inte riktigt vad vi skulle fråga efter. Jag var gråtfärdig och genomfrusen, Harald var vid gott mod så vi travade på. Till slut frågade han om min telefon var helt slut annars kunde jag ju titta i appen var ställplatsen är. Då var det 4% kvar och jag hann precis hitta appen och vi såg att vi ändå var på rätt väg och inte så långt ifrån. Vi är totalt värdelösa, kan ni tänka att vi varit ute på så många äventyr och ändå alltid klarat oss helskinnade, någon vakar över oss tror jag.

Imorgon ska vi ha sovmorgon, får se hur det blir med det.

Jag har försökt svara på era kommentarer idag med telefonen, men det fungerar inte, jag får gå in och registrera mig varje gång. Jag vill ändå att ni som kommenterar ska veta att jag uppskattar det jättemycket även om jag inte svarar.