Avslut

Morgonpromenaderna är igång! Tack vare syster Anita så kom jag ut igen och vad är då inte bättre än invallningen. Underbart väder och något för varmt och såklart glömde jag vatten som vanligt. 6,5 km blev det.

 

Vädret lockade ner till båten och till bad. Lunchfika, den roliga rutschkanan och sedan kom Hanna, Alva och Alice ner till bryggorna.

 

De gillar fortfarande att bada och är helt orädda i vättnet. Jätteroligt att bada med dom. De åkte också rutschkana måånga gånger, jag släppte ner dom, Hanna tog emot och lyfte upp igen.

 

När det var dags för mellanmål gick vi till båten eftersom det var alldeles för många getingar på bryggorna.

 

Dom testade gummijollen och hade sedan kul i stora båten också. Det känns som att dom trivs här och vi bestämde att segla dagen därpå, vilket tyvärr blev inställt p g a kulingvarning.

 

Ibland får man hjälpa varandra.

 

Kusin Gun kom ner med sitt barnbarn William.

 

På kvällen blev vi bjudna på restaurang av snälla dottern Mia. Vi fick testa den nya restaurangen vid Sundstorget, Tokio.

 

Förrätten var godast, jag är inte helt förtjust i den här maten, men det var roligt att testa och sällskapet var trevligt som vanligt.

 

Till notan fick vi visdomsord i en liten kaka som vi skrattade mycket åt, överst är Mias sedan Haralds också mitt. Harald skall ha sitt i plånboken och visa emellanåt, haha!

 

Vi fortsatte snacket på Mias uteplats med gott dricka.

 

Ett rynkigt exempel på en 67-åring.

 

Stararna som har samlingsplats i träden i deras trädgård gjorde sitt bästa för att överrösta oss med tjatter.

 

Detta blev ett vanligt inlägg från mig och mitt vardagsliv och nu blir det avslut på det. Jag har tröttnat på alla uttalade och outtalade synpunkter på mitt patetiska sätt att blogga, uppmärksamhetsbehov, bekräftelsebehov osv. Jag förnekar inte dessa behov och jag har verkligen tyckt om att skriva om tillvaron, men nu känns det nog och jag behöver bevisa för mig själv att jag kan avstå detta. Inget mer om hur många km jag går och hur många kilo jag går upp och ner, haha! Nu behöver inte heller någon känna sig obekväm när jag dyker upp med min kamera. Jag vet ju att det också finns många som har uppskattat skrivandet och bilderna och det tackar jag för. Nu får jag väl göra som stararna, flyga vidare till en annan tillvaro.

 

Bloggen kommer att leva vidare som en scrapbookingblogg eftersom det underlättar när jag medverkar i olika utmaningar och tävlingar. Pyssel i allmänhet kanske också och ev en del särskilt fina bilder utan att bli privat.