Rättvik

Igår ville Harald först köra ut till Lugnet i Falun och titta på hopptornen. Det var roligt att se, vi var lite tidiga där så själva visningarna hade inte öppnat. 

Vi fortsatte till Sundborn för att titta på Carl och Karin Larssons hem. Så fint och så intressant. Vi var nästan mest imponerad av Karin Larssons alla textilarbeten, men även av alla lustigheter och lösningar som Carl Larsson gjorde. Vilken fantastisk skatt i detta hem och att det finns bevarat precis som det var. Jag fick inte fotografera inomhus, huset bebos i perioder av släktingar i familjen och därför får det inte fotas. Om det bara är det vet jag inte riktigt. Man kan bara gå med en guide och hela rundan tog ca en timme och vi fick mycket information. I september månad ska dom fokusera på Karin Larssons konstnärsskap eftersom hon tidigare fått stå tillbaka och vi fick se en del av hennes målerier. Hon slutade måla när barnen föddes och därefter höll hon bara på med textil i olika former, hon gjorde mönster själv och var verkligen före sin tid. Vi var fullproppade med intryck när vi lämnade Sundborn.

Även omgivande hus där var så vackra, vad jag förstod så är det släktingar som bor i hus i omgivningen.

Mycket hus här i Dalarna som är byggda med timmerstockar, det är fint.

Redan på den tiden inredde Carl Larsson sitt hus med mycket fönster särskilt i hans ateljéer .

Ljuvlig trädgård också vid sjötomten.

Jag köpte en bok i butiken som jag ska frossa i till hösten.

Vi körde till Rättvik och parkerade på torget, en 4 timmars parkering. Vi gick till Hemslöjdbutiken och där började Harald prata med personalen. Harald bodde sina första levnadsår här i Rättvik, föräldrarna hade Rättviksgården, ett hotell och restaurang som är rivet nu. Vi fick veta var det låg, alldeles nära där och personalen visade bilder på gården i sin dator. En äldre man fanns också i butiken som frågade om Haralds pappa var norrman och då berättade han att han kört på en av sönerna med sin lastbil. Pojken, som var bror Johan, hade turligt nog hamnat mellan framhjulen och hade klarat sig. Mannen hade sedan blivit bjuden på middag på Rättviksgården eftersom han hade lyckats få stopp på lastbilen. Vilken historia vi fick där och vilket sammanträffande. 

Här låg Rättviksgården, ungefär där huset med de röda partierna är. Över vägen här så går man ner till Långa bryggan.

Bara över vägen där kom vi ner till Siljan och långbryggan som är 624 m lång. Vi promenerade ut hela vägen och Harald kände på vattnet. Dock inte så inbjudande att bada, jag gillar inte brunt vatten och vi hade inga badkläder heller med oss. Fantastiskt iallafall att få se denna och gå ut på den. Efter en glass på torget, Rättviksglass, jättegod, jag smakade en ny sort, brynt smör, mums så började vi jakten på att hitta någonstans att stå över natten. 

Rödbrun sand och brunt vatten. Leksands kyrka i bakgrunden.

På begäran av Harald

Campingplats finns precis nere vid Siljan som var lockande, men nu tyckte vi att det var lite dyrt så vi fortsatte ut till Rättviks kyrka. Där kan vi nog stå tänkte vi, men det gick inte. Vi passade iallafall på att gå in och titta i kyrkan som är väldigt fin. Harald döptes där och har foto hemma när familjen står på kyrktrappan. 

Kyrkstallarna finns jättemånga kring kyrkan.

Vi bestämde att köra till Dalhalla som har ställplats enligt en app vi har och vi ville ändå se Dalhalla. När vi kom ut dit så var det helt öde och visningarna hade upphört i mitten av augusti. Vi kunde inte se någonting och blev lite besvikna så vi körde tillbaka. Nu ställde vi oss på en vanlig parkeringsplats mitt i stan, ett himla sjå med att komma på plats så att det kändes ok, men när vi stått ett tag och funderat över att det var en 8-timmarsparkering kändes det inte bra. Det blev campingplatsen ändå till slut, vi får väl svälta i höst haha! En jättefin plats  och en fin solnedgång kunde vi se och njuta av under tiden vi åt middag. Jag gjorde Fläskfilé med kokt potatis, bearnaessås och sallad som avslutning på denna dag.

Haha, alla bilder på maten jag gör i Bossen ser likadan ut. Det är dock inte lätt att variera i det pyttelilla pentryt. Jag är glad över att jag ändå kan göra middag varje dag som vi oftast tycker är gott.