Translate

lördag 27 februari 2016

Nimis

Idag följde jag med Haralds bror Lasse med fru Helene och dotter Erika till Kullaberg för att vandra ner till Nimis. Jag har varit där många gånger, men nu är det många år sedan sist och jag har länge tänkt att jag ville dit. Jag vill inte gå själv eftersom det är ganska otillgängligt så när Lasse ringde och frågade hängde jag genast på. Harald avstod, han hade inte lust och gjorde istället middag till oss. Ni som inte känner till Nimis kan läsa mer här. Här kommer lite bilder från vår vandring.


Vädret var tyvärr lite grått och dimmigt, men ingen vind så det var skönt.



Eftersom Lars Vilks inte längre kan underhålla Nimis så är dom flesta skyltarna dit borta, men precis när nerklättringen skall börja finns detta märket. Man ser inte Nimis förrän man nästan är framme.


Lasse och Helene. Det var lite snö och is högst på berget och sedan var det väldigt blött, lerigt och halt. Vi tog det jättelugnt och jag var noga med var jag satte fötterna, ville ju inte riskera mina knän igen.




Äntligen framme vid öppningen till Nimis som man sedan klättrar inne i neråt till havet. Det är en otrolig upplevelse, precis så häftigt som jag minns det. Lite svårare faktiskt, kanske av två orsaker, jag är äldre och inte ok i mitt knä och träet var halt i det fuktiga vädret.







Stundtals går man helt inne i Nimis med lika mycket trä både över och under sig.





Erika är nere!


Vi placerade oss på stenarna och fikade, så gott det var, kaffe och smörgåsar. Det var inte mycket folk där idag, men ett par passerade oss, eller egentligen så halvramlade killen ner mot oss. Han och tjejen satte sig på en sten en bit ifrån oss då killen sa "Det var ju fint... typ......







Det var faktiskt lättare att gå tillbaka, vi behövde inte vara så rädda för att halka, fast det tog på flåset och benmusklerna.


Nästan framme vid bilparkeringen mötte vi dessa glada gossar. "Vad håller ni på med?" undrade jag. "Vi är danskar" sa dom. Förklarar det något? undrade jag. Haha, dom skulle göra en musikvideo, var något metallicband eller vad det heter.



Harald bjöd oss på middag och vi fick en trevlig pratstund innan Lasse, Helene och Erika körde hem till Barsebäck. Tack för att ni tog mig med!


Kreolsk gryta med fläskfilé och heta korvar. Ett recept som använts många gånger, men som alltid är så gott. Harald gjorde den med fläskytterfilé och det blir precis lika gott.

En layout måste jag ju också visa, nu är snart februari månad slut och som alltid har jag inte hunnit med att tolka alla roliga utmaningar. Idag är det In The Scrap som har denna moodboard och att använda bokstäver och siffror.



Jag har vit CS som bakgrund och sedan stora guldbokstäver samt lite siffror och lite annat. Några mönsterpapper bakom fotot, från Bella och American Kraft. Foto på sonen Joel läsande tidningen nere vid badet för några år sedan.

9 kommentarer:

  1. Härliga bilder från Nimis. Skönt att ditt knä höll. Mitt häftigaste minne från Nimis var när vi vandrade dit på isen för 30 år sedan. Det var den 1 mars, dagen efter att Olof Palme mördats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästan ofattbart att det var en sådan vinter, vilken upplevelse!

      Radera
  2. Vilken grej detta Nimis!! Är det inte farligt? :) Ser lite rangligt ut liksom... God mat som alltid!! Och en så bra tolkning av moodboarden!! Dom stora bokstäverna är bara så häftigt!!! skulle jag också vilja ha :) Verkligen en massa härlig inspiration,Tack!! Kram Anna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, inte farligt, väldigt stabilt, men väldigt otillgängligt och jobbigt att ta sig dit, en fantastisk upplevelse. Tack för responsen, det är kul att göra olika lösningar, fast just nu känns det som att jag är utanför min komfortzon för det mesta. Kram

      Radera
    2. Du verkar då inte vara okomfortabel alls :-) Levererar det ena läckrare än det andra ♡ Då utvecklas man ju också :-) Och du som påstod att du bara gjorde samma hela tiden, haha!! Det gör du då inte :-) Härligt Härligt ♡ KRAM

      Radera
  3. Tack för en härlig dag, Christel och Harald!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tack själva, det var roligt! Tänk att jag aldrig kan lära mig att stava ditt namn rätt.... hopplös är jag...

      Radera