Fussen

Vi tog oss ändå samman och körde till Fussen där den Romantische strasse börjar eller slutar beroende på. Vi börjar iallafall söderifrån och kör norrut. Strax efter vi startat såg Harald stora skyltar vid vägen om Goboxar och vinjetter för Österrike, alltså vi blev så rädda så vi körde av. Vi kör väl inte åt fel håll? eller GPSen väljer väl inte väg in om Österrike eftersom Fussen ligger vid gränsen? Vi var tvungna att kolla om det var rätt och det var det. En så vacker väg vi körde, vitsippor vid kanterna och det gröna landskapet med alperna på andra sidan.

Vi ställde oss på en ställplats ganska nära Fussens centrum och efter en fika i solen tog vi ut cyklarna och cyklade in till stan. Vilken helt underbart söt liten stad, vad vi är glada över att vi ändå körde vidare och inte bara raka vägen hem. 

Vi gick bara omkring och njöt av stan, den sköna vårvärmen och folklivet.

Alla hus och butiker har fantastiskt fina skyltar.

Bayerskt mode.

Vi satte oss för att äta min efterlängtade glass, det var så svårt att välja.

Så gott och så mysigt.

Resten av eftermiddagen tog vi det lugnt förutom att jag städade, det känns lite som en ny liten start, det sista innan vi är hemma igen.

Nattens grubblerier och ett kort

Det var svårt att sova inatt, att jag har svårt är inget ovanligt, men nu hade Harald också svårt att sova. Jag tänkte på varför vi beter oss som vi gör. Vi är ju gamla seglare som de flesta vet, vi har seglat i två olika omgångar i Medelhavets alla länder, till Skottland och runt där, ner genom Europas alla länder, både i flod- och kanalsystem och utanför i havet ner till Kanarieöarna, Cap Verdeöarna, över till Brasilien där vi seglade en lång period. Vi har seglat upp till alla de Karibiska öarna till Bermuda, Azorerna och hem. Jag menar allt detta har vi gjort med livet och förståndet kvar och alltid betett oss lika med ”det ordnar sig” syndromet. Vi tar det när vi kommer, orädda och oansvariga så länge det inte sträckte sig till vår säkerhet. Detta beteendet går inte med husbil, det har vi förstått nu. Harald sa nu på morgonen att det värsta är att han får körfobi, är hela tiden rädd för att göra fel. Om vi ska fortsätta köra utanför Sverige så måste vi börja studera allt om varje land och vara ordentligt förberedda. Vi gick tillbaka och läste mejlen från Motormännen och såg till vår fasa att de också skrivit att vi skulle fylla i en blankett om Miljömärkning. Då när vi råkade ut för första incidenten var vi så uppstressade så det hade vi glömt bort. Nu oroar jag mig för att det kanske inte är slut med detta. All glädje med att köra husbil är borta, i varjefall för stunden, men vi kan ju alltid köra i Sverige. Kanske beror allt på att vi börjar bli äldre, vi orkar och fattar inte riktigt och iallafall jag, har fått svårare med engelskan. Vi får våra äventyr, men vad är det värt när vi inte mår bra av det.

Jag avslutar med ett kort jag gjort efter Kortskissens senaste skiss.

Mitt kort som jag egentligen kan ge till mig själv!

Slagna till marken

Precis så känner vi oss efter denna dagen. Jag kan säkert lova att vi aldrig mer sätter vår bil i varken Österrike eller Slovenien. Jag vet att ni säger att vi får skylla oss själva och det får vi. Två godtrogna idioter, obegåvade skulle jag vilja säga, men då blir Harald arg. Vi skulle såklart läst på bättre, men oavsett det så är det hutlöst dyrt att köra med husbil över 3,5 ton i dessa länder. Jag har dessutom en gnagande irriterande känsla av att de gärna vill lura oss genom att informera dåligt, men det kanske inte är sant. För att börja från början så körde vi iväg imorse från ställplatsen i Slovenien, hej och hå, fasen vad den tutar den där dosan! Okey, vi är snart vid gränsen och då skall vi lämna tillbaka den. Några km före gränsen kommer en bil och blinkar in oss, follow me blinkar det i bakrutan och det gjorde vi ju snällt. ”You have a problem” sa han, ”no problem” sa Harald medan jag försökte leta upp mejlet från Motormännen om körkortet, vi hade ju redan lämnat körkort och registreringspappret på bilen. Vi hade kört utan att ha pengar på dosan! Den har tutat fyra gånger och de hade haft koll på oss redan igår! Vi förstod inte vad detta betydde, det skulle vi ha läst på, men vi hade varken information eller deras information när vi köpte dosan för 10 euro och tankade den för 50 euro. Vi sa ju då vart vi skulle köra och tog för givet att det var pengar som räckte. ”Do you know what is cost?! Nej sa vi, 2000 euro i böter! Då började jag skrika och gråta, vi visste ju inte! Ert ansvar sa han, jag gör bara mitt jobb! Efter diskuterande skulle han se vad han kunde göra och kom tillbaka att han kunde ge oss minimum 500 euro i böter + att vi skulle betala ytterligare 30 euro för körningen. Alltså då kostade det oss 590 euro att köra genom deras land. Nu skulle vi lämna tillbaka dosan eftersom vi inte tänker komma tillbaka och tänkte kanske vi får lite tillbaka på den. När vi äntligen hittade det stället skulle han ha 30 cent som fattades. Tillbaka på dosan? Nej det var administrationskostnader! Jag fick gå tillbaka och hämta 1 euro som han i sin tur fick springa och växla och sedan ville han att jag skulle vänta, jag fick gudbevars stå utanför en glasruta medan han roade sig länge med datorn. Till slut knackade jag på rutan, oh javisst, kvittot ut och kom ut och lämnade det. Jag bara slet det till mig och gick därifrån. Då är jag arg, när jag inte längre bryr mig om att vara trevlig. Vi körde ut ur Slovenien mer än 6000 kr fattigare och satte vår dosa för Österrike på plats. 

Nu hade vi lärt oss vad pipen betyder och snart började vår dosa pipa 3 pip och 4 pip. Vi hade lärt oss att 1 pip är bra, 2 pip börjar pengarna ta slut, 3 pip är de slut och 4 pip är katastrof, stanna genast! Panik, vad gör vi på motorvägen. Redan när vi körde in i landet sa vi att vi stannar på första bästa mack och kollar dosan och det gjorde vi, skulle tanka dessutom. Nej, det stället administrerar inte dosorna utan vi fick ta nästa mack och innan dess pep den 4 pip. Ok, nästa mack vi kom till stannade vi och då lag vi back med 18 euro. Vi köpte den för 75 euro tidigare. Vi tankade igen med minimumbelopp 75 euro och körde vidare något mindre stressade. 

Jodå för all del, vackra vägar.

Vi skulle sedan lämna dosan vid gränsen tänkte vi och bara någon km före gränsen kom det en bil igen som blinkade Follow me. Vi kände oss lite lugnare eftersom vi visste att vi hade pengar på dosan. NEJ, vi hade lämnat Österrike den 24 mars med minus på dosan! Böter 240 euro! Nu skrek jag, aldrig i livet att jag någonsin återvänder till ert jävla land! Vi vill lämna tillbaka dosan! Ja då skulle vi gå så och så, ner genom en tunnel där det stod gångtrafik förbjuden, vi fick fråga två gånger, men det gjorde ingenting, det är bara att gå! När vi äntligen hittade det stället fick vi nästan 29 euro tillbaka på dosan. Det kostade oss alltså 360 euro att köra genom Österrike. 

Summa för detta, det kostade oss 120 euro genom dessa länder och 740 euro i böter! Även 120 euro tycker jag är mycket att köra för. det går utan vidare att köra detta på en dag, större är inte avståndet. I jämförelse kan jag säga att det kostade ca 14 euro att köra i Kroatien. Polen kommer jag inte ihåg just nu.

Nu ville vi bara hem och aldrig mer. Jag vet att vi är oförståndiga och kan inte skylla på något mer än att vi inte tagit reda på sakerna ordentligt. Hade vi gjort det hade vi aldrig kunnat köra i dessa länderna. Vi är inte snåla, men vi har väldigt lite pengar att röra oss med. Jag vet att många säger att har de råd att köpa husbil så ska de väl inte gnälla. Men, det kan faktiskt vara så att vi tar våra allra sista sparade pengar och köper en husbil för och sedan har vi bara vår låga allmänna pension. Jag är mest arg på oss själva att vi är så dumma och så oekonomiska som vi alltid varit. 

Vi skulle besökt Salzburg var vår plan men vi tappade verkligen lusten för det och körde vidare in i Tyskland och hamnade genast i ett trafikstopp på grund av en olycka. Det gör inte oss något så vi bidade vår tid. Vi körde till en ställplats vid en sjö här, så vackert, det kändes som hemma. 29,6 mil och 7 timmar tog det oss idag. 

Ställplatsen var stängd, men vi kunde stå på en parkeringsplats och vi vågade oss faktiskt ut med stolarna en stund och tog vars en GT, vi kände verkligen att vi behövde den. Jag gick en liten promenad och sedan bestämde vi oss för att äta ute. Vi har redan förstört hela vår ekonomi så ja, livet är nog kort. 

Utsikten från bilen.

Här på denna fina restaurangen alldeles vid havet åt vi middag.

 

Tittar jag ut över vattnet är det som hemma, men vänder jag mig om så är det annorlunda.

Snart har jag inte mycket hår kvar.

Vi åt god mat, jag kycklingfilé med vitlöksrisotti och mycket goda grönsaker.

Harald åt sin älskade wienerschnitzel.

Här är fantastiskt fint och vi kunde njuta lite och få lite distans till saker och ting. Jag vet att mycket värre saker kan hända och att det bara är pengar. Nu har vi ändå kunnat enas om att fortsätta och ta den där turen genom Romantische strasse i Tyskland innan vi kör hemåt.

Travelors Notebook

Lite scraptid varje dag nu har det blivit, det är så mysigt även om det inte är som hemma.

Detta är första sidan på denna boken som jag har och håller på att visa nu.

Ett uppslag med bilder från Wien, de blev lite väl brokiga med det bakgrundspappret.

Slovenien

Efter en del vånda körde vi norrut, det kändes inte roligt samtidigt som vi ändå var nöjda. Jag tycker det känns bortkastat att ha kört så långt och vara i sommarvärmen också vänder vi efter en vecka. Vi kan aldrig bestämma oss och ångrar oss sedan. Harald är trött och tycker det är nog med upplevelser och jag kan inte bara sitta och inte göra något. Efter att ha kört ca 24 mil tyckte vi det räckte, några timmar i solen ville vi njuta av. Vi såg ut en ställplats som lät fin, men den var inget vidare, mest som en stor parkeringsplats. Det var ändå ok, jag hade fått en enorm huvudvärk och sånt där fladder i ögonen och tappade lite energi.

Det var fina vägar.

Här står vi helt ensamma.

Vi har fin utsikt iallafall.

Vi behövde handla mat så jag gick iväg till byn och var sedan helt slut efter det.

Jag lagade middagen, vi hade några korvar som gått ut i datum också stekte jag lök och squash och det var gott tillsammans med potatismos.

Imorgon fortsätter vi norrut.

CASe this Sketch

Igår scrappade jag lite igen, sidor i min TN, men även ett kort. Där använde jag den aktuella skissen hos CASe this Sketch.

Jag hade en fin sommarfjäril med mig som är lite svår på en layout men passade så bra till ett kort. Lite snöre under och en stämpel, så enkelt som det ska vara med ett CAS kort.