Kullaberg

Ett härligt väder och jag ville se lite nya vyer. Jag måste också jobba på min form och kondition lite nu känns det som, det blev jag varse. Jag tog bilen till Mölle, körde vidare upp till Ransvik och parkerade. När jag steg ur möttes jag av ett enormt fågelkvitter, jag önskar ni kunde höra det, jag stod en lång stund och bara tog in allt, helt ljuvligt.

Fåglarna sjöng och marken är täckt med vitsippor.

När jag kom ner till Ransvik stod det 2,7 km till fyren på Kullaleden, http://kullaleden.se,jinte särskilt långt tänkte jag. Jo, tjosan, det var ju stundtals klättring, upp och ner, hit och dit och jag blev riktigt trött. Jag springer inte lika lätt längre i terräng, jag som klättrat så mycket på klipporna i Bohuslän måste nu tänka efter var jag sätter fötterna. 

Han fick problem, men var säkert van terrängcyklist.

Det var periodvis rätt stökigt och plötsligt gick jag rakt på en orm, ja alltså inte på, men väldigt nära. Jag är inte rädd för ormar, men jag gillar inte överraskningen.

Även violerna blommar nu.

Jag gick och tänkte på hur fasen jag skulle orka gå tillbaka, men kom till slut på att jag kunde gå bilvägen och då gick det lite lättare. Jag tänkte också på att sonen Joel har sprungit Kullamilen här, fy f-n säger jag bara, vi stod och hejade precis vid ankomsten upp till fyren och han såg inte särskilt trött ut.

Kullens Fyr

Jag hade tänkt att gå och titta i Naturrum, men orken var slut. Till nästa år vid denna tiden ska Fotoklubben ha utställning där med bilder från Kullebygden. Jag får väl se om jag går någon bild med.

Det var så skönt att gå på vägen tillbaka.

Det var många som spelade golf denna fina dag.

Utsikt över Möller med Höganäs längst bort.

När jag kom hem, helskinnad faktiskt, så hade jag fått mitt scrapbookingmånadspaket från USA och fick ny ork. Jag kastade mig på cykeln och hämtade paketet. Mer om det i nästa inlägg för de som är intresserade av det.