Båt- och hemmafix

Vad sjutton har jag gjort idag? Dagen bara försvann och inte vilken dag somhelst, det är riktig vår och sommarvärme. Jag har lite och fixa inför en tur till Stockholm som vi ska göra på torsdagmorgon. Vi ska köra upp till Haralds bror Arne och hans fru Lilian och på helgen ska jag på en stor scrapträff. Allt ska bli så roligt. Men, så är det där med att packa, det har blivit svårare och svårare att tänka ut vad som behövs. Och då ska vi inte prata om vad som behövs packas till scrapträffen, det är första träffen jag åker på, en gång i början av min hobby för ca 10 år sedan var jag på en liten träff, men mycket har ju hänt sedan dess. Det ska bli så roligt att träffa andra scrappare som jag lärt känna lite genom sociala medier och framförallt att träffa Anna, nu ska vi äntligen få den där fikan vi snackat om. Idag hämtade jag iallafall upp en väska som jag ska packa scrapgrejorna i.
Jag cyklade ut några ärenden och sedan ner till båten för att jobba lite och gjorde klart sittbrunnen medan Harald bottenmålade. Nu är vi så klara att vi kan sjösätta iallafall.

Till Saluhallen, deras provsmakningsbord är alltid trevlig.

Fantastiska blommor.

Det blev lagom med fika till en början.

Det var full fart i hamnen idag.

Det var helt ljuvligt i solen, bådar gott för sommaren.

Idag upprepar jag lite gårdagens layout genom att göra en med min morfar så nu är alla klara, både mor- och farföräldrar. Det passade så bra med ARTastics utmaning denna månaden. Det är denna bilden med CRITERIA -  The use of Typography on your page - let those letters shine! 

Bildens titel är We will remember them.

Jag använde svart CS och använde stenciler med vit färg, lite gamla mönsterpapper och washitejp. Dokumentation i det lilla kuvertet under fotot. Min morfar Erik föddes 1885 och dog 1962 så honom minns jag väl. Vi bodde inte nära varandra och träffades sällan så han var inte så betydelsefull för mig. Han utvandrade till Amerika, men återvände och på båten tillbaka träffade han min mormor som också återvände. Jag har inte riktigt klart för mig anledningen. När mormor dött träffade han snabbt en annan kvinna som blev mormor Ulla. De fick många barn och flera dog, det var nog ett hårt liv.

Här står morfar längst till vä med mor bredvid, sedan halvsyskonen, varav två dog i 20-årsåldern också mormor Ulla längst till hö. Många minnen som dyker upp. Jag har nog blivit gammal!