Translate

söndag 24 september 2017

Fotomara och Dop

Vilken dag det blev igår, mer och mer går det upp för mig att jag inte längre är 20 eller ens 40, 50, 60. Grattis kanske ni tänker för mitt förnuft går inte riktigt ihop med hjärnan och kroppen, eller var nu förnuftet finns någonstans.
Först försov jag mig, den jävla telefonen, eller vad det är för något, hade bara stängt av ljudet helt plötsligt. Jag begriper mig inte på allt! Det var fotomara i Fotoklubben och jag hade lovat hjälpa till på morgonen med att ställa iordning och fixa fika. Nu måste jag ju göra flera saker samtidigt och skulle lägga in en layout här på bloggen och på ett helt nytt ställe där jag köper mitt nya kit. Det blev helt galet och vännen Anna fick ta emot min frustration.
Jag kom iallafall iväg lite försenad till Fotoklubben och efter trevlig fika med Åstorps Fotoklubb och Herlevs Fotoklubb i Danmark (Höganäs vänort) så kastade jag mig iväg på maran.


Det tillkom fler personer så vi var nog nästan 30 personer.



Thore, vår ordförande i klubben.


Fika medan folket strömmade till. Motton delades ut, man får 10 motton att fotografera, ett tomt minneskort i kameran och man måste ta mottona i rätt ordning och bara 1 foto/motto, alltså bara en chans att ta ett bra foto. Vi hade till kl två på oss, men jag skulle på barndop och var tvungen att lämna in tidigare. När jag skulle ta mitt första foto så fungerade inte minneskortet jag tagit med mig i min nya kamera! Andra vansinnesutbrottet denna dag! Jag cyklade eftersom jag hade bråttom och hem och tömde mitt vanliga minneskort för att kunna använda det. Jag cyklade omkring som en galning hit och dit och fotade mina motton samtidigt som jag var jäkligt nervös över att göra fel med kameran, att plötsligt trycka på fel knapp osv. Det gick ändå bra, jag kunde ta mig samman och var ändå nöjd. 
Mottona vi hade var 1. Street photo 2. Människan och bilen 3. Båt/Brygga 4. Keramik -gärna Höganäsanknytning 5. Utsmyckning i Höganäs 6. Strandfynd, 7. Ytterdörr 8. Arkitektur 9. Transportmedel - kommunikation 10. Höganäs - en typisk Höganäsbild.

Hem och bytte om kläder och iväg till Fotoklubben för att lämna bilderna i minneskortet. Då hade det blivit fel, i kameran hade jag alla bilderna i rätt ordning precis som jag tagit dom, men i minneskortet hade ett kort plötsligt fått ett eget nummer vilket gjorde att ordningen inte blev rätt. Datum och tid stämde inte heller så någonting är fel i kameran. Jag vet inte om jag blir godkänd fast Bente kunde ju se att jag tagit dom rätt, men jag förstår att det måste vara rätt. Jag hoppas att jag kommer ihåg att jag aldrig mer ska vara med på Fotomara. Idag på morgonen kom jag på (med Haralds hjälp) att jag bytte kamera när jag tog ett foto, satte i minneskortet i Nikonkameran och sedan tillbaka och det gick såklart inte, skönt att komma på vad jag gjorde för fel iallafall.

Vi åkte direkt till Mölle Kapell och var i god tid före kl två, fantastiskt! Harald hade lovat filma så han ville vara i tid.


Vårt barnbarnsbarn Edith Märta Vilma skulle döpas, så roligt att få vara med om. Det var fint väder så vi samlades utanför det lilla fina kapellet först.


Edith anländer med pappa Jonathan och familjen.



Hannas bror Mattias med fru Cecilia och Ediths kusiner Lova och Elvin, Wilmer kom inte med på bilden.


Storasystrarna Alva och Alice sprang och hade så roligt med dom andra barnen.





Edith har fått dopklänningen på sig, det är Hannas familjedopklänning, den är så fin.



Barnbarnet Ellinor med Johan och lilla Evy, Ediths kusin.


Dotter Mia, farmor till Edith.


Hannas föräldrar, Eva och Jörgen, mormor och morfar till Edith.



Så kommer dom in tillsammans med fadderfamiljen, vännerna Emma och Fredrik och deras tre barn.


Det var lite svårt med ljuset i kapellet så bilderna blev inte helt ok.




Alice fick hälla i dopvattnet.



Fredrik sjön tre fina låtar, Vad ska du heta, Min lillasyster och Jag ska ge dig allt jag har. Jättefint, tack för det Fredrik!



Edith Märta Vilma


Alva fick torka Ediths hjässa.





Det var en riktigt trevlig stund i kapellet med avslappad stämning. När vi stod upp vid ett tillfälle råkade jag luta mig mot dörren in till bänken och den var inte fast, jag höll på att ramla ut i gången och slog mig jättemycket i armen. Jösses, kan ni föreställa er att gamlafarmor ramlade ut, jag fick förtränga ett skrattanfall.


Dessa goa små barn, så roligt att bara titta på dom.





Efter dopceremonin var vi hem till Jonathan och Hanna.



Farfar Binge med fru Pia och döttrarna Sara och Sofie som är Jonathans halvsystrar.


Bonusfarfar Lennart med fru Cecilia.


En bonusfarfar till, Mias man Jonas, dessa barn har en stor familj att tillgå.




Barnen hade så roligt och vilken ljudvolym.....


Familjen har precis fått hem Hannas piano, passade så bra där, ett vackert piano.


Till och med gamlafarmor fastnade på en lite suddig bild, Edith har slocknat i bakgrunden.


Så mycket god mat fick vi.



Hjärtbullar




Barnborden, vuxenborden missade jag att fota.


Efter maten blev det kaffe, kakor och tårta.






Dessa herrar rymde ut i den friska luften en stund.


Vi hade fullt upp i köket haha!


Presentöppning som avslutning.


Tusen tack för ett så trevligt dop och gott kalas!

Jag slocknade totalt när vi kommit hem, men i gengäld steg jag upp halv fem imorse. Så kan det gå!

6 kommentarer:

  1. Vilken dag!! Fylld av bravader äventyr och glädje!! Precis dom det ska vara!! Underbart!! Så många fina bilder med så mycket kärlek!! Tack för att du delar med dig!! Kram 💚💚💚

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anna, ja det var en dag det, jag är trött fortfarande haha! Men, jag skulle ju lida ihjäl om det inte hände något! Kram

      Radera
  2. Det var en så härligt fin dag igår med massor av kärlek. Fnissar fortfarande när jag tänker på "gamlafarmor som trillar rakt ut i kyrkogången" ...😂

    SvaraRadera
  3. Allt synes så perfekt och alla är så duktiga och efter alla konstens regler så det var trevligt att du nästan trillade ut i gången...hahaha... det var befriande....hahaha....rara barn och fina bilder Kram Gunnel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kunde inte blivit så mycket bättre, Alva och Alice var exemplariska i kyrkan, men sedan sprang dom så mycket mer resten av dagen. Det där med spring i benen kan nog vara hela livet haha! Kram

      Radera