Igår på morgonen avbokade jag Friskis, jag sov länge och insåg att jag inte alls ville cykla dit. Jag var oerhört trött, jag brukar inte alltid ta till mig det, men förstod faktiskt att jag ska vila mig lite. Dessutom ser jag för jäklig ut i ansiktet och ville plötsligt inte visa mig för folk som inte känner mig. Kan ni tänka er mig i helgen med kameran i högsta hugg, jag smälte liksom inte in i mängden precis. Jag fick hela tiden försöka låta bli att tänka på mitt utseende. Jag tror att det var det som gjorde mig mest trött, jag ville liksom helst gömma mig. Idag tog jag en promenad istället när jag väl orkade ta mig ut.
Det var dimmigt, kallt, men ingen vind och lite vårkänsla.
Så lugna fina vågor som rullade in.
Kan det bli gråare och tristare? Jag tror inte det.
Med denna bilden vill jag bara säga, där ligger en säl.
Dessa känner jag igen vrån Vanåsparken om någon kommer ihåg mina bilder därifrån i somras.
Kraften i växtligheten börjar ge sig till känna.
Lite senare på eftermiddagen var vi bjudna hem till Haralds lillebror Lasse på en syskonträff. Innan dess försökte jag snygga till mig lite, inte så lätt.
"Du liknar Nils Poppe" fick jag veta av min svåger Johan.
När jag var barn fanns inte ordet solskyddsmedel och varje sommar brände jag mig, jag bytte konstant skinn på näsan. Sedan gjorde jag det inte bättre som vuxen med seglingar i många år och långa tider i tropikerna och andra varma solrika områden. Jag har aldrig varit så bra på att skydda mig, nu får jag försöka skärpa till mig en aning.
Vi körde ner till Barsebäck tillsammans med Haralds syster Karin och Dan. Anledningen till träffen, eller att den gick att genomföra såhär en måndagkväll är att Haralds bror Arne och Lilian som bor i Stockholm är nere i Lund för att sonen Jacob ska hjärtopereras imorgon.
Lasse och Helén hade som alltid ordnat det så fint med mexikansk mat och mycket mera.
Först god dricka med tilltugg.
Bröderna trivs tillsammans.
Vi "tjejer" fick lite visning av Lasses akvarellmålningar.
Lasse är så bra på mexikansk mat och det finns alla tillbehör och variationer som man kan önska.
Arne, Lilian och Jacob kom lite senare, dom hade missat en färja efter en avstickare till Köpenhamn. Så gör Stockholmarna, vi åker ju alldeles för sällan dit trots att det är så nära.
God efterrätt med jordgubbskompott med marängsmet och grädde.
När vi lyckas med att träffas alla någon enstaka gång så måste det fotograferas gruppbilder.
Först syskonen, Harald, Arne, Lasse, Inger, Karin och Johan
Här har make och maka fått vara med, Peter, Lilian, Helén, Dan, jag och Karina.
Lasse och Heléns barn Erika, Johanne och Minda med sambo Christoffer samt Arne och Lilians son Jacob.
Det är alltid så roligt att träffas och fantastiskt med gemenskapen vi har. Jag är glad för den. Förr kunde det vara väldigt hetsigt och bullrigt med diskussioner, men alltid roligt, nuförtiden har alla lugnat ner sig ett hack haha! Tack alla!