Jag vet inte vad jag ska skriva om denna dagen, det har varit både bra och dåligt, men sammanfattat kan jag säga att vi är idioter som aldrig lär oss planera ordentligt. Imorse körde vi iväg ganska tidigt, jättefint väder och vi skulle bara ner till en camping en bit från Pula. Den enda öppna campingen vad jag kunde utläsa i vår app Campercontakt och i ACCI katalogen. Den ligger visserliger 8 km från stan, men vi har ju elcyklar eller kanske det gick bussar? Pula var vårt sista mål i Istrien och en intressant stad.
Vackra vägar med vinodlingar och olivodlingar.
När vi kom till campingen var den stängd! Jag ringde, nej de öppnar först om två veckor, finns det någon annan undrade jag. Nej, inga campingar är öppna. Vi kör väl ändå in till Pula och hoppas på en parkering så att vi kan se stan. Det var helt omöjligt att hitta en parkering med husbil! Så irriterande!
Detta var det vi såg av Pula, den enorma Amfiteatern fotograferad från bilen.
Vi hade hittat en öppen camping på södra Istrien, den låg inne i landet, men vad hade vi att välja på. Det blir säkert bra att få se lite av landet också. När vi körde där på landsbygden såg vi plötsligt en skylt om gasol och tog en chans och körde dit.
En bra sak med denna dagen, de fyllde våra gasoltuber! Så snälla och vänliga män som var så glada att de kunde hjälpa oss. Det är fel på våra kopplingar till den nyinköpta gasolflaskan, men de löste det med egna och sedan fyllde de även en av våra svenska flaskor. Nu behöver vi iallafall inte oroa oss mer för det.
Vi kom fram till Camp Dvor i Manjadvorci, en liten privat ställplats med 9 platser och en hästranch. Här står vi helt ensamma och ägaren har inte visat sig än. Vi hade stannat vid ett bageri och köpt bröd och kaka så det blev en fika när vi installerat oss.
Jag gillar dessa frasiga bakverk med äpple i. Vi hade tidigare pratat om att ta färjan över till Cres, en stor ö här utanför Istrien som ska vara väldigt fin. Nu var vi så besvikna över att inte få se Pula så vi bestämde oss för att ta färjan imorgon och lägga ett antal dagar där. Jag hade sett att det finns två helårsöppna campingar och ikväll tyckte vi ändå det var bäst att ringa och fråga. Nähä, inga campingar på Cres är öppna och inga andra alternativ heller. Vi är två veckor för tidiga här! Vad fasen, hur tänker vi och hur planerar vi? Det finns så många fördelar med Kroatien, men en nackdel är att det inte går att fricampa. I vanliga fall finns det så många campingar och ställplatser men inga har öppet nu.
Det var det, men vi fick ändå en bra information till förutom gasolen, dotter Mia ringde och frågade om vi ville att hon skulle öppna våra deklarationer, jaaaa sa jag med förhoppning om lite pengar som gör att vi inte är alldeles bankrutt efter denna turen. Vi fick pengar tillbaka på skatten, såpass mycket så vi kan andas ut, skönt.
Jag tog en promenad, men det var inte några stora omgivningar precis.
En konstig hårig ras, denna hästen.
Kan det vara ett gammalt bakhus månntro?
Jag lagade middag, en sådan där traditionell som Harald gillar.
Vi avslutade denna dag med vårt roliga spel och försökte att inte vara alltför arga på oss själva. Vi har ju faktiskt ändå sett så oerhört mycket fint hittills på denna resan. Som Harald sa, vi har ju mycket äventyr kvar, vi ska ju lämna tillbaka dosor!
Imorgon kör vi norrut igen.
