Leksand

Vi vaknade till lika fin utsikt som vi somnade till, konstigt va? Det är lite kyligt, 13 grader, men det blev en sån fin dag så småningom. Harald ville se Springkällan som finns lite utanför Rättvik, så vi körde dit. Han har inte varit där tidigare, men hans äldre syskon pratade om detta. Det var en bra bit, sådär en 5-6 km på liten skogsgrusväg och den siste biten fick vi gå. Det har varit ett meteoritnedslag i trakten här då Siljansringen bildades och under de senaste århundradena borrades det efter olja och då kom denna vattenådra i dagern. Ingen stor sensation att se, men det var en fin promenad i total stillhet och tystnad.

Är detta lingon?

Vi körde tillbaka och vidare till Knäckebrödsfabriken i Leksand där vi handlade lite gott knäckebröd. 

Därefter in till Leksand och efter besök på Turistinformationen visste vi att idag lördag är det Kulturnatta här med massor som händer. Den största anledningen till att vi besöker Leksand är att jag vill se Hildasholm och de har nu bara öppet lördag och söndag. Vi blev hänvisade till en stor parkering utanför Hembygdsgårdarna och där står vi jättebra. Vi kunde till och med ta ut stolar och bord och sitta i solen med en lunchfika innan vi promenerade och tittade på stan. Det är väldigt trevligt när städer har vatten tycker jag och här är väldigt fint. 

En lugn och skön dag  och middagen blev färdigmat, fryst Pytt i Panna med rödbetor, inte så dumt.

Rättvik

Igår ville Harald först köra ut till Lugnet i Falun och titta på hopptornen. Det var roligt att se, vi var lite tidiga där så själva visningarna hade inte öppnat. 

Vi fortsatte till Sundborn för att titta på Carl och Karin Larssons hem. Så fint och så intressant. Vi var nästan mest imponerad av Karin Larssons alla textilarbeten, men även av alla lustigheter och lösningar som Carl Larsson gjorde. Vilken fantastisk skatt i detta hem och att det finns bevarat precis som det var. Jag fick inte fotografera inomhus, huset bebos i perioder av släktingar i familjen och därför får det inte fotas. Om det bara är det vet jag inte riktigt. Man kan bara gå med en guide och hela rundan tog ca en timme och vi fick mycket information. I september månad ska dom fokusera på Karin Larssons konstnärsskap eftersom hon tidigare fått stå tillbaka och vi fick se en del av hennes målerier. Hon slutade måla när barnen föddes och därefter höll hon bara på med textil i olika former, hon gjorde mönster själv och var verkligen före sin tid. Vi var fullproppade med intryck när vi lämnade Sundborn.

Även omgivande hus där var så vackra, vad jag förstod så är det släktingar som bor i hus i omgivningen.

Mycket hus här i Dalarna som är byggda med timmerstockar, det är fint.

Redan på den tiden inredde Carl Larsson sitt hus med mycket fönster särskilt i hans ateljéer .

Ljuvlig trädgård också vid sjötomten.

Jag köpte en bok i butiken som jag ska frossa i till hösten.

Vi körde till Rättvik och parkerade på torget, en 4 timmars parkering. Vi gick till Hemslöjdbutiken och där började Harald prata med personalen. Harald bodde sina första levnadsår här i Rättvik, föräldrarna hade Rättviksgården, ett hotell och restaurang som är rivet nu. Vi fick veta var det låg, alldeles nära där och personalen visade bilder på gården i sin dator. En äldre man fanns också i butiken som frågade om Haralds pappa var norrman och då berättade han att han kört på en av sönerna med sin lastbil. Pojken, som var bror Johan, hade turligt nog hamnat mellan framhjulen och hade klarat sig. Mannen hade sedan blivit bjuden på middag på Rättviksgården eftersom han hade lyckats få stopp på lastbilen. Vilken historia vi fick där och vilket sammanträffande. 

Här låg Rättviksgården, ungefär där huset med de röda partierna är. Över vägen här så går man ner till Långa bryggan.

Bara över vägen där kom vi ner till Siljan och långbryggan som är 624 m lång. Vi promenerade ut hela vägen och Harald kände på vattnet. Dock inte så inbjudande att bada, jag gillar inte brunt vatten och vi hade inga badkläder heller med oss. Fantastiskt iallafall att få se denna och gå ut på den. Efter en glass på torget, Rättviksglass, jättegod, jag smakade en ny sort, brynt smör, mums så började vi jakten på att hitta någonstans att stå över natten. 

Rödbrun sand och brunt vatten. Leksands kyrka i bakgrunden.

På begäran av Harald

Campingplats finns precis nere vid Siljan som var lockande, men nu tyckte vi att det var lite dyrt så vi fortsatte ut till Rättviks kyrka. Där kan vi nog stå tänkte vi, men det gick inte. Vi passade iallafall på att gå in och titta i kyrkan som är väldigt fin. Harald döptes där och har foto hemma när familjen står på kyrktrappan. 

Kyrkstallarna finns jättemånga kring kyrkan.

Vi bestämde att köra till Dalhalla som har ställplats enligt en app vi har och vi ville ändå se Dalhalla. När vi kom ut dit så var det helt öde och visningarna hade upphört i mitten av augusti. Vi kunde inte se någonting och blev lite besvikna så vi körde tillbaka. Nu ställde vi oss på en vanlig parkeringsplats mitt i stan, ett himla sjå med att komma på plats så att det kändes ok, men när vi stått ett tag och funderat över att det var en 8-timmarsparkering kändes det inte bra. Det blev campingplatsen ändå till slut, vi får väl svälta i höst haha! En jättefin plats  och en fin solnedgång kunde vi se och njuta av under tiden vi åt middag. Jag gjorde Fläskfilé med kokt potatis, bearnaessås och sallad som avslutning på denna dag.

Haha, alla bilder på maten jag gör i Bossen ser likadan ut. Det är dock inte lätt att variera i det pyttelilla pentryt. Jag är glad över att jag ändå kan göra middag varje dag som vi oftast tycker är gott.

Falun

Det här stora köpcentrat vi sov över på i Borlänge, det blev fler butiksbesök, passade på att handla mat på Coop och ledlampor på Elgiganten. Harald släppte sedan av mig vid turistinformationen så att jag kunde samla på oss en massa information om Dalarna. Vi fortsatte till Falun och till Falu Gruva där det finns en ställplats för husbilar. Vi ägnade hela dagen till hela detta Världsarvsområde, det finns så mycket intressant att titta på och vi hängde med på en guidad tur ner i gruvan. Kallt, läbbigt, lerigt och 400 trappsteg ner, men vi fick åka hiss upp. Vilket fruktansvärt arbete detta varit. På 1600-talet skedde ett stort ras som blev Stora Stöten, ett stort område som ger en bild av det hela även uppifrån. Vi behövde en fika innan vi tittade vidare det blev mycket gående denna dag. Vi hann precis med det mesta innan det stängdes för dagen. 

På väg ner i gruvan med vår guide.

Det gick tyvärr inte att fota därnere, vi fick inte använda blixt pga mörkerseendet.

Här var ingången till själva nedgången till gruvan. Tecknen ovanför dörren är gamla tecken för olika metaller.

Vi pausade med en fika och getingarna och småfåglarna försökte dela den med oss.

En massa olika byggnader med vattenhjul och annat om drev brytningen under olika århundraden. Brytningen upphörde 1992 och blev världsarv 2001 (om jag kommer ihåg rätt).

Även barnen, redan från 8 års ålder fick jobba med olika delar, en byggnad var den där de jobbade med att sortera, en man berättade där i en högtalare hur det var och det var oftast inkörsporten till att jobba nere i gruvan.

Jag gjorde middag till oss, Chili con Carne med sallad. Lätt och bra att göra i bilen. Jag saknar bara den där avställningshyllan som vi beställt av sonen.

Efter maten tog vi cyklarna in till centrum av Falun. Det var inte så särskilt eller var det så att vi var trötta och mätta på nya upplevelser. Harald fick iallafall se Falu lasarett där han är född och faktiskt låg den första levnadsmånaden på prematuren. 

En anledning till att vi bestämde oss för att prova att köra husbil istället för att segla är att vi ville se och uppleva vårt eget land. Det är det vi gör nu, iallafall en liten del och det är så roligt!