Translate

söndag 24 mars 2019

Novigrad, Kroatien

En så skön morgon med sol och tystnad, men vi ville ändå fortsätta och det gjorde vi rätt i. Vi fortsatte köra söderut i Slovenien och plötsligt var vägen avstängd och alla bilar fick köra in på en väg, stor poliskontroll! Där fanns iallafall ingen vägning och vi höll oss lite coolare än sist. Bilens papper och körkort tack! Också var det fel på körkortet igen, tack och lov hade vi mejlet från Motormännen med EUs bestämmelser och kunde visa det för honom. Han och en kollega läste och diskuterade, men efter ett tag lämnade de över min Iphone och nickade. Nu pekade de istället på bilens vikt, 3650 kg och jodå vi hade dosa, vi hade lagt den på instrumentbrädan för att slippa klister på rutan, men det gick ej, vi fick klistra upp den. Så var allt frid och fröjd igen och vi fick köra!


Här ska dosan sitta! Klisterlappen bredvid är från Österrikes dosa. Alla är olika!


Nu kom vi in i Kroatien och allt är lättare. Här får vi betala på motorvägarna, vi tar en biljett i kontrollen här och när vi kör av får vi betala, stoppar in biljetten och sätter in vårt betalkort. Så smidigt också slipper vi tänka på hur vi ska lämna tillbaka dessa dosor.
Det var helt underbart att komma in i Kroatien, naturen, landskapet och människorna också såg vi havet, jag har längtat.
Vi hade sett ut en campingplats, det är inte många öppna nu, de flesta öppnar 1 april - 15 april. Den första öppna ligger i Novigrad, Aminess Sirena Campsite. Det är lågsäsong och då är det lite billigare om en har ett campingkort som heter ACCI och det har vi. En så fin camping alldeles vid havet med Pinjeskog som ger skugga. Vi försökte få en plats med lite färre träd, nu behövs ingen skugga.


Vår utsikt från platsen.


Vi fick ut stolar och bord och tog en fika. Jag älskar att vara vid havet igen och tog en liten promenad.





Det är platta klippor eller stenar och en slipper sanden, jag tycker verkligen om dessa stränder som är i Kroatien.



Det är kristallklart vatten, nu är det lite kallt, men jag ska bada endera dagen.




Här borta i Pinjeskogen ligger campingen.





När jag kom tillbaka hade Harald fått flytta sig lite, solen hade försvunnit bakom träden.


Jag tog med stolen en bit ner till havet.



Det är ca 24 grader nu på dagen, men blir snabbt kyligt när solen börjar gå ner och det är kallt på nätterna. Det spelar ingen roll alls, alldeles lagom tycker vi. Nu ska vi stanna här på Istrien ett tag, när vi var nere på hösten 2016 körde vi längre söderut och missade detta området. Vi har inte planer på att köra längre söderut denna gången, men vem vet vad vi plötsligt gör.

6 kommentarer:

  1. Åhh!! Bara Njuuut nu!! Slappa och mys!! Inte jäkta vidare❤️ kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, nu stannar vi i området ett tag, det är inte långa avstånd alls. Kram

      Radera
  2. Alltså... Så himla härligt det ser ut, vilken idyll!! Ha det så gott och njut av allt ni får uppleva. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det ska vi och gör vi, det är bara små irriterande problem ibland, precis som med segelbåt ni vet! Kram

      Radera
  3. I detta inlägg lyser både solen och glädjen i det du skriver och med bilder från ett fantastiskt land. Förstår att vår Tove med familj semestrat där nu i flera år. Nu är det bara att njuta och se framåt. Kramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är helt underbart, tack! Kram

      Radera