Aeolus

En både sorglig och glad dag igår. Vi överlämnade vår fina segelbåt till de nya ägarna Marcus och Monica. Nu är det liksom på riktigt.

Vi fikade och skötte handlingarna nere i båten i det ruggiga vädret, satt och pratade länge och väl och i början kändes det som de var våra gäster där. När tiden gått gick det plötsligt upp för mig att det är ju vi som ska gå hem, båten är inte vår längre. Dom ville såklart gärna stanna kvar och känna in sig för sig själva. De ville vänta att segla henne därifrån tills vi sett att pengarna är på kontot och vädret var ju ändå inte ok. Så nästa vecka släpps förtöjningarna i Höganäs hamn och Skallkroken i Halland blir nästa hemmahamn.

Harald tar sista steget i land.

Vi var helt slut och det blev en dämpad kväll. Jag tappade helt motivationen och glädjen, men jag hittar den nog igen. Det är nog det, att en så stor del av vårt liv och identitet är över och vi ska bara acceptera det, handlar nog också om att kroppen och sinnet börjar svikta en aning. Vi vet att vi inte kunde fortsätta segla på det sättet vi vill och då är det bättre att försöka börja med något nytt. Bosse väntar ju på oss på parkeringen.