Cyklat

Äntligen lite sommar igen och ändå inte för det känns i luften att den är på väg bort. Jag gav mig iväg för att cykla och ta några kontroller på cykelorienteringen.

Vackra sädesfält kantar min väg, första stoppet var i Nyhamnsläge och sedan Lerhamn.

Jag fortsatte och knegade mig uppför backarna upp mot Bräcke och landsbygden där. Jag kom på vägar jag aldrig cyklat på och det är det roliga med cykelorienteringen. Jag förundrades över att det finns så mycket vinodlingar, helt nytt fenomen för mig. Jag menar, vi har sett massor i Frankrike och Tyskland under våra färder på kanalerna, men här i min egen bygd, nej.

Jag fortsatte till Arild, så fiint det är där, jag skulle bara vilja promenera där och fota, men det får bli en annan gång. Det var backigt och min ork började ta slut.

Vilket underbart gröööönt hus, älskar!

Lilla fina hamnen

Rusthållargården som är så vacker med alla byggnader och en pergola ner mot havet på andra sidan gatan.

Därefter gjorde jag en liten felbedömning på vägen tillbaka, tänkte, det är väl lika lång att cykla via Väsby, min barndomsort, men så långt det var och jag började krokna ordentligt.

En bild på min barndoms skola var det enda jag orkade med. Bara att hoppa av cykeln kändes jobbigt. Jag hade runkeepern på och när jag var hemma stod den på lite mer än 2,7 mil. Mina knän fick mycket ny ledvätska iallafall.

Vi fick besök av sonen Fredrik och barnbarnen Ina, Tuva och Alva och det blev en fika tillsammans. Fredrik hjälpte Harald med en datorsak han köpt till Bossebilen.

Nöjd och glad tog jag kväll, lite tid vid scrapbordet förstås.