Lördag

Nu har jag det alldeles för lugnt och börjar bli lite uttråkad. Det är skönt att vi snart ska hämta ut Bosse Husbil och få lite nya äventyr. Det har regnat idag och jag gick bara en liten promenad hem till dotter Mia för en fika och prat. Så mysigt och roligt att se hur fint det blivit i deras nya lägenhet. Jag har suttit en del vid mitt scrapbord och idag blir det en layout till här hos mig. Det är en tolkning av en skiss hos Idas Magasin, en svensk webbshop.

Jag tolkade den lite annorlunda med banner under fotot istället för som i skissen. Men att tolka skisser brukar vara ganska fritt. Jag har använt papper från Jillibeans fina kit, jag gillar verkligen dom pappren och dekorationer. Foto på maken Harald från Guadeloupe i Karibien 2010. 

När jag gjorde denna blev jag påmind om vår långsegling och på hur mycket vi har upplevt tillsammans. För ett tag sedan lyssnade jag på en man på morgonprogrammet på TV. En äventyrsresare som gett ut en bok om resande. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad han heter eller vad boken heter, så irriterande. Det var iallafall intressant eftersom han tog upp saker som jag länge gått och funderat på. Jag har aldrig förstått varför människor i Sverige är så rädda och otrygga, vad handlar det om? Han menade att när vi reser och träffar människor och andra kulturer blir vi mindre rädda för det okända och upptäcker att större delen av alla människor är goda, det finns alltid en del som är onda och det finns det överallt på hela vår jord. Människor blir mer toleranta för olikheter.  En del finns säkert i ens personlighet och längtan efter äventyr, men för min del, och så upplever Harald det också, så har våra seglingar gjort oss vidsynta och orädda för andra människor och kulturer. Särskilt när vi seglade i Brasilien och mötte så många människor i deras vardag långt från turism och annat och fick insyn i deras sätt av vara så tror jag att vi har fått förståelse för att vi alla på jorden är lika på något sätt. Likaså under tiden på öarna i Karibien, på Cap Verde, hos Kunaindianerna på San Blas, i Mexico och till viss del även i Medelhavsområdet. Jag är så glad och tacksam över att få ha upplevt allt detta samtidigt är jag så sorgesam över situationen i Sverige där människor är så rädda, hatiska och ovilliga att dela med sig och vara mänskliga. Allt detta upptar mycket tankar hos mig just nu, vart är mänskligheten på väg?