Oj, vilken dag detta blev! Vi startade tidigt eftersom vi skulle åka till ett ställe för husbilar/husvagnar för att kolla batteri. Tror ni vi hittade? Nej, GPS:en visade oss helt åt, ja jag vet inte vad, apelsinodlingarna! Efter att en ”apelsinodlargubbe” försökte visa oss fick vi stanna vid en mack, vi skulle ändå tanka så det var ok. Ytterligare en vägbeskrivning och vi kom rätt så småningom. Vi var lugna och fina hela tiden.
Här slutade vägen som GPS:en visade oss.
Han ritade en karta till oss, vi fattade inte bättre för det.
Väl där fick vi vänta rätt länge för de hade mycket att göra, men till slut fick vi köra in på arbetsområdet och en kille kom och kollade vårt batteri. Det var helt kass!!!! Det var vad vi misstänkte och bara att köpa ett nytt. Nu hoppas vi att det kommer att fungera bättre och redan inatt får vi kolla eftersom vi står utan el.
Vi åkte iväg med en ställplats inlagd som vi tittat ut. Jösses vilken väg vi körde, trånga vägar bland olika odlingar, en del med plastinslagna och en del utan. Vi kom fram till ställplatsen med en grind som var stängd. En kvinna, tysk tror jag, var där för att kasta sopor och hon talade om för mig att det var problem för det var bara plats för sju bilar (området var jättestort) och isåfall fick vi vänta tills ägaren kom klockan fem! På vår app stod att det var plats för 25 bilar! Det var en nudistbadplats och jag ger mig sjutton på att de inte ville ha oss där.
Också blev det lite serpentinvägar också för att komma över bergen.
Irriterade fick vi köra vidare mot Aguilas där det fanns två ställplatser och en campingplats. Vi skulle först kolla en ställplats och den missade vi, det blev höga ord i bilen och vi fick vända. När vi kom dit stod det en stor skylt att det var förbjudet att stå där! Vi gav oss inte riktigt och såg några husbilar längre bort och körde dit genom en stor grustomt. Det verkade privat, men jag och Bernt gick dit och kollade. Plötsligt såg jag att en husbil där var svensk och jag gick dit. Jodå, en svensk tjej som berättade om stället och hälsade oss välkomna. Vi kunde stå där och hon visade oss runt. Det är något slags kollektiv dit människor kommer och går, musiker, konstnärer eller bara vagabonder på genomresa. Något slags hippieställe kändes det som. Vi körde in och parkerade med bästa utsikten hittills. Vi fick ut våra stolar snabbt i lite lär för vinden och ett glas vin och lite olika tilltugg så var vi så nöjda över att ha någonstans att stå.
Vi fick lite sällskap där.
Under tiden vi satt där kom den svenska tjejen igen och hälsade oss välkomna in i huset mellan fem och sju där det serverades mat och dricka. Där fick man lämna en donation så mycket man ville. Efter att ha vilat en stund gick vi dit, massor av god vegetarisk mat och många goa människor. Jag älskar att få vara med om sådana oväntade saker och det var så roligt att prata med de som var där.
Detta blir ett tillfälle att minnas!
Vilka äventyr ni är ute på😀 hoppas att elen fungerade inatt för er. Hur långa dagsetapper gör ni ungefär?
SvaraRaderaJa nu har vi ström igen! Förut gjorde vi sådär 25-45 mil, nu mindre, 5-15 mil ungefär.
RaderaSom sagt vilka äventyr!!! Hoppas det blir bra nu med det nya batteriet. Ha det så gott! KRAM
SvaraRaderaJa så bra så, jätteskönt att ha ett fungerande batteri igen! Kram
RaderaMinne för livet. Tur kanske att ni var två husbilar som körde tillsammans annars kanske ni inte vågat stanna där. Denna resa verkar fortsätta i överraskningarnas spår. Sätt nu in GPS:en så blir det säkert en ny överraskning i morgon. Vi kör alltid efter karta och vägvisare (nu gäller det Sverige) efter att vi en gång följde efter Toves bil som visade vägen efter deras GPS och det slutade med att vi skulle vända in på en "hästväg". Vi tog över ledarskapet och sedan hamnade vi rätt, men vad vi skrattade då och vi kivar med Tove om det fortfarande. Kör försiktigt bara så kommer allt att gå bra. Många kramar på färden.
SvaraRaderaJa det är ett mysterium ibland, för det mesta är det perfekt och vi hade nog aldrig kunnat köra efter karta här, eller så hade vi det, det är ju en vanesak. Kram
Raderavink vink från "Damen" i den svensk reg. bilen, på Isla Bonita.
SvaraRaderaVink tillbaka, vad kul! Harald och jag älskade det stället, hade det bara varit vi hade vi stannat lite längre!
Radera