Lördag

Natten har varit en repris, måste sitta/gå uppe vid två olika tillfälle, ändå sover jag bättre nu med Citadon. Under förmiddagen kände jag en förbättring, plötsligt var inte värken helt outhärdlig och jag fick lite lust att ta mig för något. När jag gick ut på en promenad var jag nästan smärtfri (med Citadon) och det var så skönt. Jag passerade Blå Hallen och gick in för att kolla loppisen.

Jösses vilken kommerse, men det är inte min grej, jag känner ett visst motstånd, folk säljer allt möjligt skit.

Sedan finns det ju en hel del roliga små samlingar.

Jag kom att tänka på ett foto som jag fick för ett tag sedan av f.d. svärsonen Lennart.

Då stod vi i Folkparken och sålde saker när vi tömt mors och fars lägenhet 1996 måste det vara. Jag, dotter Mia och barnbarnet Ellinor. Vilket foto haha!

Jag gick hem till sonen Joel och hittade honom i deras tvättstuga. Där har jag aldrig sett honom förut!

Jag fortsatte hem till svärsonen Jonas för att hämta det tjusiga keramikfatet. Han hade besök av Alva och Alice som just kommit hem från en vecka i Lanzarote. Mia är i New York tillsammans med Ellinor, Petra, Amanda, Ulle och Sanna.

Här kan man skratta ihjäl sig, mitt fat från keramiktimmarna som vi hade på Mias Fruhippa. Jag ska nog inte bli keramiker iallafall, men som försvar kan jag väl säga att det var rätt stressigt att få ihop något, jag är nöjd med det gröna hjärtat haha!

Den där känslan av att jag var bättre försvann under den korta promenaden. Jag kunde knappt ta mig hem. Jag har ju skrivit förr att smärtan är märklig, den flyttar på sig och karaktären ändrar sig. Nu satt den värsta smärtan i höften och var inte den där värken utan jäkligt ont när jag går. Det är totalt obegripligt. Jag skulle varit på Julmarknad i Wrams Gunnarstorp och på Sofieros ljusfest, bara så ni vet så ställer jag in, det går faktiskt. Jag har inte ett spår lust.