Tisdag

Harald hämtade hem Boris igen, han tyckte det var ok att köra själv och det gick såklart bra. Nu står han härnere igen och väntar. Jag tänker som så, att vi kan inte bara vänta utan nu måste jag tänka om och planera för annat. Vi måste ju leva varje dag. Jag anmälde mig till en scrapträff på söndag, alltid något.
Nu börjar promenaderna igen, även om vädret är tråkigt så får jag försöka hitta något att fota och njuta av. Idag hade jag sällskap med syster Anita, ingen lång promenad, men jag får börja så smått.

Anita fick inte skärpan här, men det vill hon inte heller, gillar inte mina foton!

Lite grönt går att hitta och till och med något nytt som sticker upp!

Jag klarade av uppdrag idag, strykningen till svärsonen som legat lite nere medan jag var sjuk.

Igårkväll eller snarare inatt läste jag ut den andra delen av böckerna om Mona och Barbro och deras uppväxt. Så bra och så irriterande, personskildringarna och vad som format dem, denna Barbro som är så ego, perfekt och oförmögen att visa känslor, ja jag ska inte skriva mer om detta, men läs böckerna! När denna var slut satt jag bara och stirrade rakt ut, helt oväntat slut och det måste komma 

en fortsättning.